Ålgräsäng i Bohuslän med ålgräsanemonen Sargatiogeton
viduatus. Foto: Per Moksnes
Sjögräs är marina fröväxter med rotstängel (rhizom, jordstam) som återfinns kustnära längs de flesta av världens
kontinenter. Det finns globalt ca 60 arter av sjögräs. De flesta växer i full salthalt men de kan även förekomma i utsötade miljöer.
I Sverige finns fyra arter av sjögräs: ålgräs (Zostera marina), dvärgålgräs (Z. noltii) hårnating
(Ruppia maritima) och skruvnating (R. cirrhosa). I Östersjöns bräckta vatten växer sjögräs ofta i blandade
bestånd tillsammans med sötvattenslevande blomväxter som borstnate (Potamogeton pectinatus), ålnate (P. perfoliatus),
trådnate (P. filiformis), hårsärvar (Zannichellia spp.) havsnajas (Najas marina), tre arter av slingor (Myriophyllum spp.)
samt ett stort antal arter av kransalger. Dessa bildar mycket artrika habitat på grunda mjukbottnar utmed hela Östersjöns kuster.
Ålgräs är det dominerande sjögräset i svenska vatten och är också den akvatiska fröväxt som det finns mest kunskap
om. Innehållet på denna hemsida är genomgående fokuserat på ålgräsbiotoper i svenska vatten och baserat på studier
genomförda inom forskningsprogrammet MARBIPP samt på litteraturuppgifter. Kunskapen om de växt- och djursamhällen som återfinns bland
sötvattenslevande blomväxter på grunda mjukbottnar i Östersjön är för närvarande relativt begränsad. Vi tror dock att
många av de beskrivningar och rekommendationer som ges nedan för ålgrässamhällen till del kan vara användbara också för
andra akvatiska blomväxtsamhällen i svenska vatten.
Ålgräs (Zostera marina), eller bandtång som den ofta kallas i floror, är ett av de vanligaste
och det största sjögräset i Sverige. Namnen är dock något missvisande: bandtång eftersom det är en fröväxt och inte
en alg, och ålgräs eftersom den inte är ett gräs utan en enhjärtbladig fröväxt. Ålgräset är flerårigt med
upp till meterlånga, platta, ogrenade blad som växer under vattenytan på mjuka bottnar på 1-10 m djup. Den återfinns på norra
halvklotet i tempererade områden av Atlanten och Stilla havet men förekommer även i Medelhavet och Svarta havet. Ålgräs dominerar på leriga
och sandiga sediment med låg till måttlig vågexponering. Längs måttligt exponerade kuststräckor bildar ålgräset stora
bälten avbrutna med sandbankar, medan ålgräset i skyddade områden bildar mer sammanhängande ängar.
Förökning
Ålgräs förökar sig sexuellt via fröbildning på blomskott eller vegetativt (asexuellt) genom förgrenade jordstammar, från
vilka nya skott skjuter upp; dessa jordstammar kan övervintra i bottensedimentet. Bladlängden beror på ljustillgången, men ökar generellt
med latitud och minskar med salinitet och vågexponering. Maximal längd på vegetativa skott i svenska vatten är drygt 1 m och blomskott något
längre. Bredden varierar från ca 2 mm hos nya blad och upp till 9 mm hos gamla blad i skyddade vikar. Ålgräset antar olika form beroende på om
det växer exponerat eller skyddat: ålgräsbladens bredd och längd ökar, men skottätheten minskar, med ökat djup och minskad exponering.
Blommor och blomställning är oansenliga och fröna släpps i närheten av plantan, men kan spridas längre om blomskottet rivs upp och
driver med vattenströmmar. Blomning är mindre förekommande och vegetativ tillväxt (klonbildning) vanligare i utsötade miljöer, t.ex.
i Östersjön; i Ålands hav kan hela ängar bestå av en enda klon.
Dvärgålgräs (Z. noltii) är ett litet (10-20 cm) sjögräs med millimeterbreda blad som växer grunt (<1
m djup), ofta i tidvattenszonen, på mjukbotten över hela Europa, i Medelhavet och i Svarta havet. I Sverige är dvärgålgräset sällsynt
och finns i huvudsak i saltare vatten på västkusten. En annan, ovanlig, smalbladig (2 mm) mindre (15-30 cm) variant av ålgräs kallas i vissa
floror för Zostera angustifolia. Dess taxonomiska ställning är dock oklar.
