MARBIPP

Inom Natura 2000-områden skall man i samband med basinventeringar och uppföljningar undersöka förekomst och utbredning av ”typiska arter”. Dessa typiska arter skall vara arter som är lämpliga indikatorer på naturtypens bevarandestatus. Mycket arbete kommer i framtiden att läggas på att undersöka förekomst av dessa typiska arter, vilket innebär att vi förmodligen kommer att få mycket kunskap om deras ekologi, naturliga variation mm. Det gör att de typiska arterna kan komma att bli användbara som indikatorer också utanför Natura 2000-områden. Flera av de arter som vi inom MARBIPP identifierat som strukturella eller funktionella nyckelarter är också föreslagna som typiska arter för Natura 2000-habitat. För Sjögräsängar är de mest relevanta Natura 2000-habitaten nr 1110 Sublittorala sandbankar, nr 1130 Estuarier, nr 1150 Laguner och nr 1160 Stora grunda vikar och sund. När detta skrivs (oktober 2006) är dock listorna på typiska arter ännu inte fastlagda, vilket innebär att vi inte kan analysera deras egenskaper som indikatorer.

Indikatorer i vattendirektivet

Naturvårdsverket håller på med att ta fram en handbok för bedömningsgrunder för klassning av ekologisk status enligt vattendirektivet. Klassningen baseras på utveckling av de bedömningsgrunder som Naturvårdsverket tidigare (1999) tagit fram för sjöar och vattendrag, samt för kust och hav. Inom vattendirektivet kallas de grupper av variabler som skall analyseras för att bedöma ekologisk status för ”kvalitetsfaktorer”. De nya biologiska kvalitetsfaktorerna omfattar växtplankton, makrofyter, påväxtalger, makroalger, samt bottenfauna och fisk. De föreslagna protokollen för kvalitetsfaktorerna håller nu (2006) på att testas och utvärderas. Mer information om detta kan man få från myndigheternas gemensamma hemsida om vattendirektivet (www.vattenportalen.se/ovp_bibliotek_bedomningsgrunder.htm).

Indikatorer i miljömålsarbetet

Miljömålsrådet har på sin webbplats ”Miljömålsportalen” en utförlig presentation av hur man använder sig av indikatorer för att avgöra om man når miljömålen. För de två miljömål som har mest betydelse för havet, miljömål 7: Ingen övergödning och miljömål 10: Hav i balans samt levande kust och skärgård, har man satt upp 11 indikatorer som är väsentliga för marina miljöer. Dessa indikatorer är relevanta för olika steg i DPSIR-modellen:

Indikator	Miljö- kvalitetsmål	Delmål	Ansvarig myndighet **
Lekbiomassa för torsk	Hav i balans samt levande kust och skärgård	Anpassning av uttaget av fisk (2008)	Naturvårdsverket
Oljeutsläpp till havet	Hav i balans samt levande kust och skärgård	Utsläpp från fartyg (2010)	Naturvårdsverket
Begränsat näringsläckage - fånggrödor	Hav i balans samt levande kust och skärgård		Länsstyrelserna i samverkan
Begränsat näringsläckage - skyddszoner	Hav i balans samt levande kust och skärgård		Länsstyrelserna i samverkan
Fiskefartyg	Hav i balans samt levande kust och skärgård		Länsstyrelserna i samverkan
Fosfor i havet	Hav i balans samt levande kust och skärgård		Naturvårdsverket
Kväve i havet	Hav i balans samt levande kust och skärgård		Naturvårdsverket
Strandnära byggande vid havet	Hav i balans samt levande kust och skärgård		Naturvårdsverket
Tillförsel av fosfor till kusten	Ingen Övergödning		Naturvårdsverket
Tillförsel av kväve till kusten	Ingen Övergödning		Naturvårdsverket
Yrkesfiske	Hav i balans samt levande kust och skärgård		Länsstyrelserna i samverkan

** Ansvarig myndighet för miljökvalitetsmålet och/eller uppföljning

För det 16:e miljömålet, Ett rikt växt- och djurliv, har man ännu inte fastlagt några indikatorer.

MARBIPP-indikatorer

Flera av de variabler som föreslagits som användbara för att uppskatta en sjögräsängs hälsotillstånd och kvalitet kan också användas som indikatorer för att upptäcka viktiga förändringar över tiden. Dessa variabler indikerar att ett sjögrässamhälle är påverkat av störningar och vilken typ av störning sjögräsängen utsatts för. Det är dock viktigt att poängtera att det inte finns några enkla indikatorer för detta ändamål och att alla variabler har stor naturlig variation. Man måste därför ta hänsyn till de olika begränsningar som är förknippade med varje variabel när de används som indikatorer.

Baserat på de arter som inom MARBIPP identifierats som viktiga strukturerande arter och de variabler som är viktiga för kvalitetsklassificiering, föreslår vi följande indikatorer (utan någon inbördes rangordning):

Utbredning av Zostera eller andra biotopbildande sjögräs
Djuputbredning av Zostera eller andra biotopbildande sjögräs
Biomassa av sjögräs
Förekomst av fintrådiga alger i sjögräsängar
Mängd och genomsnittslängd av betare i sjögräsängar

Indikator 1: Utbredning av Zostera eller andra biotopbildande sjögräs

Detta innebär att man kartlägger förekomsten av den biotopbildande arten. Det är en indikator som har fördelen att vara nära kopplad till de direkta målen för eventuella åtgärder: om förekomsten ökar (eller inte minskar, beroende på typen av undersökning) så har förmodligen insatserna varit framgångsrika. Nackdelen är att indikatorn kan vara svår att koppla direkt till en viss påverkansfaktor, eftersom det kan finnas många skäl till att sjögräset ökar eller minskar. Det är alltså en indikator som man i de flesta fall vill ha med för att bedöma effekter av ingrepp eller åtgärder, eller för att få en allmän status av landskapsbilden i ett område. Däremot bör man eventuellt kombinera den med någon eller några andra indikatorer om man vill få reda på vad som påverkar sjögräset.

Egenskap	Egenskaper hos denna indikator
Lätt (enkel, billig, snabb) att mäta?	Kartläggning med (gummi)båt eller båt med plexiglasbotten, vattenkikare/video och GPS utrustning, relativt billigt. Två personer kan kartera en kommuns grunda kustzon inkl. sjögräs på ca 1-2 mån beroende på väder. Kräver måttlig expertkunskap. Standardisering mellan utövare viktig (var går gränsen för ålgräsängen?). Nedre utbredningsgräns kräver ibland vid grumliga vatten video eller fridykare. Måttlig efterbearbetning (GIS/kartor).
Känslig för påverkan?	Samband mellan t.ex. närsaltsbelastning och geografisk utbredning av sjögräs finns från många estuarier. Dock kan flera faktorer orsaka och samverka till en förändrad utbredning, varför det kan vara svårt att entydigt identifiera orsaken.
Svarar mot påverkan på ett förutsägbart sätt?	Vissa samband är klara (ökad närsaltbelastning ger minskad geografisk utbredning), medan andra är mindre väl fastlagda.
Visar på kommande förändring?	Svårt att säga eftersom förändringen kan orsakas av flera påverkansfaktorer.
Visar på ändringar som kan åtgärdas?	Eventuellt, men beror på vilken stressfaktor man fokuserar på.
Integrerar - visar något mer än sig själv?	Minskad förekomst får konsekvenser för alla växt och djurarter som är beroende av sjögräsängar för skydd eller som födoplats under något stadie i sitt liv. Minskad utbredning kan öka strömstyrkan, öka erosionen av mjukt sediment och minska siktdjupet.
Känd respons på naturliga förändringar?	Utbredningen kan också påverkas av stormar, isvintrar, sjukdomar, m.m.
Liten naturlig variation?	Stor men förutsägbar variation mellan årstider,(ålgräs försvinner på vintern) Långtidsvariationer svåra att förutsäga men över 20-25 år har en minskning med 60% ägt rum längs svenska Bohuskusten.
Enkel att kommunicera och förstå?	Ja, lätt att förstå förändringar i total utbredning och dess betydelse för biotop och associerad fauna.

Indikator 2: Djuputbredning av Zostera eller andra biotopbildande sjögräs

Denna indikator innebär att man mäter det maximala djupet sjögräset växer på, vilket är kopplat till förändringar i ljustillgången för sjögräset: om ljustillgången minskar, minskar också sjögräsets djuputbredning. Ljustillgången bestäms både av vattnets siktdjup och mängden påväxtorganismer, samt algmattor i ålgräsängen. Algmattor har dock störst betydelse i den grundaste delen av en ålgräsäng där denna typ av alger växer bäst. Siktdjupet bestäms i sin tur av mängden partiklar i vattnet, både organismer (plankton) och andra partiklar (lerkorn, nedbrytningsprodukter) och av mängden humusämnen. Djuputbredningen hos sjögräs kan vara kopplad till övergödning, eftersom övergödning både kan ge ökad mängd plankton och ökad mängd makroalger i sjögräsängen, vilket minskar ljustillgången. Det kan dock vara andra faktorer som ger ökad mängd partiklar och humusämnen i vattnet, t.ex. ökad avrinning från land under regniga perioder, förändrade strömförhållanden mm.

Djuputbredningen kan (liksom den geografiska utbredningen) därför vara en god indikator på övergödning, men i tolkningen bör man alltid också ta hänsyn till om andra faktorer kan ha bidragit till att siktdjupet förändrats. På grund av denna indikators beroende av strömförhållanden på olika platser är den bäst lämpad till att jämföra djuputbredningen av samma ålgräsäng över flera år.

Egenskap	Egenskaper hos denna indikator
Lätt (enkel, billig, snabb) att mäta?	Kartläggning med vattenkikare/video kan genomföras på dagar med klart vatten, medan fridykare/dykare behövs när det är grumligt. Kräver måttlig expertis, men höga krav på standardisering; kan annars vara svårt att jämföra mellan utövare
Känslig för påverkan?	Väl fastlagt samband mellan siktdjup och djuputbredning av sjögräs.
Svarar mot påverkan på ett förutsägbart sätt?	Ja, ökade halter av närsalter ger minskat siktdjup och ökad mängd påväxtalger, vilket ger minskad djuputbredning.
Visar på kommande förändring?	Begränsad kunskap, men minskad djuputbredning borde ge begränsad totalutbredning (med konsekvenser för fiskförekomst, produktion mm.)
Visar på ändringar som kan åtgärdas?	Ja, stark koppling till den del av övergödningen som ger grumlighet i vattnet.
Integrerar - visar något mer än sig själv?	Se ovan.
Känd respons på naturliga förändringar?	Andra faktorer (landavrinning mm.) kan påverka siktdjupet. Förändringar i strömförhållanden och stormar kan också påverka djuputbredningen. Dessa är miljöpåverkan som förväntas öka som följd av klimatförändringar.
Liten naturlig variation?	Begränsad kunskap.
Enkel att kommunicera och förstå?	Lätt att kommunicera om det uttrycks som minskad utbredning

Indikator 3: Biomassa av sjögräs

Utbredning av sjögräs (indikator 1 och 2) säger inte nödvändigtvis något om kvaliteten hos biotopen, något som man kan bedöma genom att mäta biomassan sjögräs per ytenhet. Biomassan sammanfattar variation i bladlängd, bredd och skottäthet. Denna variabel kan både indikera fysiologisk status på sjögräset samt ge ett mått på den struktur som utgör habitat och skydd för ålgrässamhällets växter och djur. Flera faktorer påverkar biomassan av blad, så denna indikator är inte lämplig för att finna källan till påverkan. Däremot kan det vara en lämplig indikator för att komplettera undersökningar av utbredning för att få med en indikator på sjögräsets status.

Egenskap	Egenskaper hos denna indikator
Lätt (enkel, billig, snabb) att mäta?	Kräver dykning/snorkling. Måttlig efterbearbetning. Kräver standardisering av djup, säsong, provtagningsplats mm. Kräver viss expertis.
Känslig för stress?	Ja, men kan vara tveksamt att jämföra olika platser. Bättre för tidsmässig jämförelse av en plats.
Svarar mot stress på ett förutsägbart sätt?	Ja, men kan svara mot flera påverkansfaktorer.
Visar på kommande förändring?	I viss mån: förändringar i biomassa bör ge förändringar i artantal, produktivitet m.m. i sjögrässamhället, men sambanden inte tillräckligt utredda.
Visar på ändringar som kan åtgärdas?	Ja, i många fall, men beror på stressfaktor
Integrerar - visar något mer än sig själv?	Kan kopplas till biologisk mångfald, förändring i produktivitet mm.
Känd respons på naturliga förändringar?	Begränsad kunskap
Liten naturlig variation?	Stor naturlig variation
Enkel att kommunicera och förstå?	Kräver att kopplingen mellan biomassa och kvalitet förklaras.

Indikator 4: Förekomst av fintrådiga alger i sjögräsängar

Denna indikator kan antingen mäta förekomsten av fintrådiga alger och rörbyggande små kräftdjur (påväxt-organismer) som täcker sjögräsets blad, eller förekomsten av losslitna algmattor som ligger lösa ovanpå sjögräset. I bägge fallen innebär en ökad förekomst av fintrådiga alger en minskad ljustillgång som kan få negativa konsekvenser för sjögräset. Rik förekomst av snabbväxande fintrådiga alger kan ge minskad förekomst av t.ex. småfisk och kräftdjur (som undviker alltför täta algmattor). Tjocka algmattor kan dessutom resultera i syrebrist och svavelväte i sjögräsängarna (när döda alger bryts ner), vilket kan slå ut en sjögräsäng lokalt.

Ökad förekomst av snabbväxande fintrådiga alger kan vara orsakad av ökade näringshalter och detta är därför en viktig indikator på övergödning. Studier har visat att mängden fintrådiga alger också påverkas av mängden algbetare (små kräftdjur och snäckor), vilka i sin tur kan påverkas av störningar på högre trofisk nivå (se indikator 5 nedan). Det är dock viktigt att komma ihåg att fintrådiga alger gynnas av höga vattentemperaturer och missgynnas av kraftiga vattenrörelser. Den lokala förekomsten av algmattor påverkas också av väder och vind, och gynnas av lugna och soliga förhållanden. Om man analyserar mängden lösliggande alger bör man analysera om algerna producerats på platsen eller om de förts dit av vågor och strömmar, t.ex. genom att undersöka algförekomsten flera gånger under säsongen .Med viss försiktighet kan alltså mängden fintrådiga alger användas som en indikator på eutrofiering. Den kan också användas för att direkt utvärdera ett oönskat tillstånd, oavsett vad orsaken till ackumulationen är.

Egenskap	Egenskaper hos denna indikator
Lätt (enkel, billig, snabb) att mäta?	Kartläggning av algmattors utbredning med vattenkikare eller fridykare är billigt och enkelt. Prov av biomassan alger kan göras av fridykare med ram/påse, men är arbetskrävande för stora ytor. Måttlig kostnad för efterbearbetning.
Känslig för stress?	Samband mellan både närsaltsbelastning och tillväxten av fintrådiga alger, och mellan mängden algbetare och biomassan alger stöds av många studier.
Svarar mot stress på ett förutsägbart sätt?	Ja, ökar med ökande mängd närsalter och minskar med ökad mängd algbetare. Påverkas dock också av andra faktorer som tillgång på sporer, vattenomsättning och väder, varför slutsatser är svåra att dra om inte andra variabler också mäts.
Visar på kommande förändring?	Det finns risk för syrebrist och svavelvätebildning om dessa fintrådiga alger bryts ner i sjögräsängen. Detta kan medföra att bladen släpper och att ängen försvinner för säsongen.
Visar på ändringar som kan åtgärdas?	Förmodligen, både närsalter och vattenomsättning kan åtgärdas
Integrerar - visar något mer än sig själv?	Ökade mängder kan störa hela ekosystemet och förklara förändringar av sjögrästes utbredning. Indikerar förmodligen allmänt ökade närsalter vilket ger effekter på siktdjup mm. Kan också idikera brist på betare (se indikator 5)
Känd respons på naturliga förändringar?	Lösa algmattor är känsliga för vind och gynnas av lugna, soliga perioder. De kan också ackumuleras på vissa lokaler vid blåst.
Liten naturlig variation?	Stor variation inom samma säsong eftersom algernas förekomst påverkas av vindförhållandena.
Enkel att kommunicera och förstå?	Ja, överväxning är lätt att se och ger även andra effekter (lukt m.m.).Försvinner en äng är konsekvenserna lätta att kommunicera – se indikator 1 och 3.

Indikator 5: Mängden av betare i sjögräsängar

Denna indikator innebär att man kvantitativt mäter mängden av små betande organismer som lever i sjögräsängar.

Undersökningar har visat att vissa större kräftdjursbetare (Gammarus spp. och Idothea spp.) utgör nyckelarter genom att beta ned snabbväxande alger och motverkar att sjögräset blir övervuxet. Stora individer är mycket effektiva algbetare, men de är också känsliga för predation från t.ex. småfisk och minskar i antal och medelstorlek vid högt predationstryck. Mängden stora kräftdjursbetare kan därför både ge en uppskattning om hur motståndskraftig en sjögräsäng är mot uppkomst av algmattor, samt indikera om predationstrycket i ekosystemet är ovanligt högt. Detta kan i sin tur tyda på att systemet är stört på högre trofisk nivå, från t.ex. överfiske. Det är viktigt att poängtera att förekomst och medellängd av stora kräftdjursbetare kan variera av naturliga och andra antropogena orsaker och att frånvaron av dessa djur inte nödvändigtvis betyder att ekosystemet är stört.

Mängd och medellängd av betare ger en indikation om mängden föda för större organismer, t.ex. fisk. Det kan också vara en indikator på biologisk mångfald i sjögräsängar, även om sambandet mellan denna grupp och andra grupper (t.ex. diversiteten av mikroskopiska alger, sedimentlevande fauna, eller fisk) inte är väl utrett. Denna indikator är mest användbar i kombination med andra indikatorer, t.ex. förekomst av snabbväxande alger.

Egenskap	Egenskaper hos denna indikator
Lätt (enkel, billig, snabb) att mäta?	Kvantitativ provtagning av fridykare med håv/påse. Tidskrävande. Längre tid för efterbearbetning (kvantifiering, artbestämning och längdmätning) som kräver expertis.
Känslig för stress?	Samband mellan mängden rovdjur och mängden betare väl undersökt, liksom samband betare – fintrådiga alger.
Svarar mot stress på ett förutsägbart sätt?	Sambandet rovdjur-betare väl fastlagt. Dock ett problem att det kan vara negativt för ålgräset med både för få och för många betare. Mängden betare kan var känslig för flera sorters stress (fiskförekomst, gifter, syreförhållanden mm.)
Visar på kommande förändring?	Inte tillräckligt fastlagt, men minskande förekomst kan vara en tidig varningssignal på att överväxningen kommer att öka, eller kan vara en indikator på en förändring i näringsväven.
Visar på ändringar som kan åtgärdas?	Svårbedömt idag (men forskning pågår), kräver att andra samband (t.ex. koppling minskande fiskbestånd-betare) blir fastställda.
Integrerar - visar något mer än sig själv?	Direkt koppling till biologisk mångfald (om artantal analyseras). Eventuellt koppling till storskaliga förändringar i näringsvävar.
Känd respons på naturliga förändringar?	Begränsad kunskap.
Liten naturlig variation?	Stor säsongsvariation – kräver provtagning vid flera säsonger.
Enkel att kommunicera och förstå?	Svår att kommunicera: Organismerna är okända för de flesta, men möjligen är koppling till biologisk mångfald begriplig.

Indikatorer

Natura 2000-systemets ”typiska arter” som indikatorer