• ankare
  • Planering

    Tångbältets beståndsbildande arter (blåstång, sågtång, smaltång, knöltång) är genetiskt starkt strukturerade, dvs. deras genetiska struktur varierar även på korta avstånd [46], [50]. Flera av tångbältets associerade arter (3 av 4 arter strandsnäckor (Littorina spp.), purpursnäcka (Nucella lapillus), havsgråsuggor (Idothea spp.) och märlkräftor (Gammarus spp.) uppvisar också stora genetiska skillnader mellan populationer och flera exempel på kraftig lokal anpassning till specifika livsmiljöer [78]. Sammantaget gör detta att tångbältet är ovanligt starkt präglat av lokal anpassning och geografiskt åtskilda bestånd. Graden av lokal anpassning och geografisk isolering är sådan att mätbara genetiska skillnader mycket väl kan förekomma på avstånd < 10 m och som regel förekommer på avstånd ≈ 1km.

    Den kraftiga lokala genetiska anpassningen hos tångbältet och dess associerade organismer har stor betydelse vid förvaltning av områden med tångbälten:

    Att uppmärksamma speciellt:
    Allmänna råd vid förvaltning av tångbälten:
    Sök i MARBIPP