Kustzonen omfattar ett stort antal olika habitat med förutsättningar att hysa en mångfald av djur och växtsamhällen på klippbottnar, från Västerhavets artrika tångbälten till Bottenvikens nästan kala men högproduktiva bottnar täckta av tråd- och kiselalger. Detta leder till en stor variation i den biologiska mångfalden och dess betydelse utmed den svenska kusten. På uppdrag av Naturvårdsverket har nya indikatorer för biologisk mångfald i kusthabitat utvecklats för uppföljning av miljökvalitetsmålen [7] (pdf 1 MB).
Artrikedom/Antal arter
Tångbälten är viktiga för biologisk mångfald. I Sverige har man funnit ett 30-tal djurarter och ungefär lika många arter av makroalger associerade till tångbälten, både på västkusten, i Egentliga Östersjön och i Bottenhavet [8]. Arter eller familjer skiljer sig mellan de olika havsområdena beroende på salthalt. Av dessa är det bara några få arter som endast förekommer i tångbältet. Många arter är vanligare och förekommer i större mängder i tångbältena. En förändring av tångbältenas utbredning påverkar därför också den biologiska mångfalden. Till arter som man enbart hittar i tångbältena hör tångludd, Elachista fucicola, en brunalg som är vanlig på blåstång i Östersjön och i Västerhavet. I övrigt finns det inga arter som är unika för smaltång- och blåstångsamhällen i Bottenhavet eller blåstång- och sågtångsamhällen i Egentliga Östersjön. I Västerhavet förekommer det några mossdjur och någon hydroid (fastsittande nässeldjur) som man enbart hittar som påväxt på en eller flera av tångarterna. Hit hör hydroiden Clava på knöltång, och mossdjuret Alcyonidium gelatinosum, som man ofta hittar på olika Fucus- arter. Gul strandsnäcka Littorina fabalis och trubbig strandsnäcka L. obtusata är starkt associerade till tångbälten i Västerhavet och vanlig strandsnäcka L. littorea har sin huvudsakliga förekomst i tångbälten.
Primärproduktion.
Primärproduktionen i tångsamhället är mycket hög. En stor del av den årligen producerade biomassan i tångbältet lossnar under sommaren och hösten. Det organiska materialet producerat i tångbältet driver sedan antingen in till stränderna och kastas upp i tångvallar eller ut till djupare bottnar. Primärproduktionen från tångbältet utgör därför en viktig kolkälla för både strandmiljöerna och djupare liggande samhällen.
Substrat för påväxtorganismer
Tångplantor bildar ett underlag för ett stort antal olika påväxtarter, både mikro- och makroalger, samt fastsittande djur, t.ex. olika filtrerande djur som mossdjur, hydroider, havstulpaner och blåmusslor. Dessa påväxtalger och fastsittande djur utgör i sin tur föda för ett stort antal små ryggradslösa djur, t.ex. tusensnäcka (Hydrobia spp.), schackmönstrad snäcka (Theodoxus fluviatilis), havsgråsuggor (Idotea spp.) och tångräkor (Palemon spp.), samt för olika småfiskar.
Föda för betare
Samtliga tångarter betas också direkt av havsgråsuggor (Idotea spp.), märlkräftor (Gammarus spp.) och olika snäckor, t.ex. strandsnäckor (Littorina spp.)och schackmönstrad snäcka (Theodoxus fluviatilis). Schackmönstrad snäcka och oval dammsnäcka (Lymnea peregra, alt. Radix peregra) äter enbart små groddplantor av blåstång upp till en storlek på ca 1mm [9].
Skyddande struktur
Tångbälten är väsentliga för många fiskartergenom att de är uppväxtplats och leksubstrat för dessa. Tången ger skydd och möjligheter att hitta föda inne mellan tångruskorna. En art som använder tångbältet för sin lek är strömmingen i Östersjön. Genom sin komplexa struktur skyddar tångbältet mindre kräftdjur och fiskar, framförallt unga stadier, från rovfiskar. Många fiskar vandrar in till de grunda vikarna under våren för sin lek. Den höga produktionen av djur i tångbältet gör också att många vuxna fiskar hittar sin föda här, t.ex. gädda, abborre, spigg, tångspigg, simpor och tånglake.
Näringsfilter
Tångbältet utgör ett filter i de skyddade inre skärgårdarna, genom att det binder mycket av näringen som kommer med avrinningen från land eller i form av direkta utsläpp från avloppsanläggningar.
Ökar systemets motståndskraft mot störning
Tångbälten är viktiga för att de minskar risken för att främmande arter skall etablera sig. Ett fältexperiment vid Ölands kust 2004 visade att förekomsten av ett blåstångsbälte har en tydlig effekt på samhällets resiliens (motståndskraft) mot fysisk störning [10]. I ytor utan tång ökade överlevnaden av kortlivade ettåriga tarmalger och den totala invaderingsframgången av blåstång. Studien visar på betydelsen av att skydda och bevara stora strukturellt och funktionellt viktiga arter, som blåstång liksom troligen även olika arter av tare (Laminaria spp.), för att bibehålla ett kustområdes förmåga att motstå störningar.
