Makroalgvegetationens tillstånd klassas enligt Naturvårdsverket (2005) efter en femgradig skala där klass 1 är ”opåverkade/obetydligt påverkad” och klass 5 är ”utslaget samhälle”. Beskrivningen av klass 1 har gjorts efter historiska data och efter förekomst och utbredning i så opåverkade områden som möjligt. Faktorer som påverkar makroalgvegetationens artsammansättning är ökad grumlighet av vatten och ökade närsalthalter. Andra störningar kan också inverka på makroalgernas sammansättning och utbredning, vilket i sin tur påverkar den associerade faunan. Till dessa faktorer hör t.ex. betning, effekter av isläggning som isskarp och syrebrist under isen, närheten till utsläpp av föroreningar av olika slag, t.ex. ett större utsläpp av olja från fartyg. Lokalt kan även skörd av tång påverka bestånden, t.ex. till Spa-anläggningar.
På motsvarande sätt har en kvalitativ klassificering av tångsamhället i olika kustvattenmiljöer gjorts. Den är helt baserad på expertbedömning och måste användas med försiktighet då orsakerna till att t.ex. blåstång saknas på en lokal kan bero på en mängd faktorer. Även naturliga mellanårsvariationer kan vara betydelsefulla, t.ex. ett extremt lågvatten som slagit ut de grunda bestånden. En bedömning av ekologisk status har tagits fram för de flesta av de 25 typområden som de svenska kustvattnen delats in i (se Naturvårdsverkets hemsida om nya bedömningsgrunder enligt Ramdirektivet för vatten). I förslaget till ny bedömningsgrund för makroalger ingår även en ny kvalitativ tillståndsklassing [74] som stöd för den kvantitativa bedömningen som baseras på den maximala djuputbredningen av ett antal fleråriga lättidentifierade och vanliga makroalgsarter, i respektive typområde.
Kvalitativ tillståndsklassning
av tångsamhället
Den kvalitativa tillståndsklassning av tångsamhället som presenteras här för olika områden utmed den svenska kusten utgår ifrån den kvalitativa tillståndsklassningen av hela algbältet på hårdbottnar [74] men har anpassats till att enbart klassificera tångbältet. Det vill säga på västkusten rör det sig enbart om de översta en till två metrarna av algbältet, medan det gäller för hela tångbältet i Egentliga Östersjön och Bottenhavet, d.v.s. ner till ca 8-10 m djup.
Kustvattnen har indelats i yttre, mellan och inre kustvatten utifrån vattenomsättning och påverkan från land, t.ex. genom avrinning. Typindelning i 25 typer finns på Naturvårdsverkets hemsida och utgår ifrån, salthalt, vågexponering, omsättningstid och antal isdagar. De två faktorerna salthalt och vågexponering påverkar vilka makroalgsarter som förekommer och som därmed kan användas för en klassificering av den ekologiska statusen både kvantitativt och kvalitativt. Till exempel kan inte någon klassificering av ekologisk status för Västerhavets yttre kustvatten göras av tångbältet då vågexponeringen är för stor för att någon av tångarterna skall kunna växa där. För detta typområde utgår den nya bedömningsgrunden istället från de djupare algbältenas sammansättning. Enligt Vattendirektivet skall varje områdes ekologiska status klassificeras i en femgradig skala: Hög, God, Måttlig, Otillfredsställande och Dålig. Vid Hög ekologisk status är algbältet opåverkat eller endast obetydligt påverkat av människan, d.v.s. nära referensförhållanden. I den sämsta klassen, Dålig ekologisk status är samhället utslaget och istället dominerar trådalger och cyanobakterier.tångbältet i Västkustens inre kustvatten.
| Klass | Störningsgrad | Beskrivning |
|---|---|---|
| 1 | Hög ekologisk status | Algvegetationen opåverkad, eller endast obetydligt påverkad. Täta bestånd av blåstång (Fucus vesiculosus) och/eller knöltång (Ascophyllum nodosum). Eventuell påväxt av brun- och rödalger endast i enstaka fall av grönalger eller ett fåtal filtrerare. Undervegetationen varierad. På exponerade lokaler kan blåstången vara utan blåsor. Djupare följer sågtång (Fucus serratus), ektång (Halidrys siliquosa) och arter av tare (Laminaria spp.). |
| 2 | God ekologisk status | Algvegetationen är något påverkad. Fortfarande finns täta bestånd av blåstång (Fucus vesiculosus) och/eller knöltång (Ascophyllum nodosum). Påväxten består av brun- och rödalger och även lite grönalger och filtrerare. Mängden grönalger och filterare är lite högre än vid hög ekologisk status. Undervegetationen är varierad. På exponerade lokaler kan blåstången vara utan blåsor. Djupare följer sågtång (Fucus serratus), ektång (Halidrys siliquosa) och arter av tare(Laminaria spp.). |
| 3 | Måttlig ekologisk status | Tydligt påverkad algvegetation. Glesa bestånd av blåstång och/eller knöltång växer tillsammans med grönalger. Purpurnori (Porphyra purpurea)kan vara vanlig under delar av året. Tångplantorna är övervuxna med grönalger och/eller filtrerande djur. De djupast växande plantorna av skräppetare (Laminaria saccharina) finns på 4-5 m. Totala antalet arter är lägre och flera känsliga associerande arter har försvunnit jämfört med god ekologisk status. |
| 4 | Otillfredställande | Kraftigt påverkade algsamhällen. Grunt enstaka exemplar av blåstång, ofta mycket starkt övervuxna av alger och filtrerande djur. De vanligaste påväxtalgerna är olika grönalgsarter av släktena tarmalg (Ulva tidigare Enteromorpha spp.) och grönslick (Cladophora spp.). Bland filtrerande påväxtdjur dominerar olika mossdjur, blåmusslor och havstulpaner. Drivande algmattor kan vara vanliga. Totala artantalet har minskat drastiskt jämfört med måttlig ekologisk status. |
| 5 | Dålig ekologisk status | Det fleråriga brunalgsamhället är utslaget. Mycket artfattigt samhälle. Algvegetationen domineras av grönalger. Vanliga släkten är tarmalger (Ulva tidigare Enteromorpha spp.) och grönslick (Cladophora spp.). Drivande algmattor är vanliga. I vissa fall finns enbart cyanobakterier (ofta felaktigt kallade blågrönalger) och andra bakterier. |
tångbältet i Egentliga Östersjöns mellankustvatten
| Klass | Störningsgrad | Beskrivning |
|---|---|---|
| 1 | Hög ekologisk status | Algvegetationen opåverkad eller obetydligt påverkad. Kraftiga bältesbildande bestånd av blåstång från 0,5 till 3-4 m djup under normalvattenstånd. Maximala djuputbredningen för blåstång är runt 6-8 m. I södra Östersjön (Blekinge skärgård och Kalmarsund) bildar oftast sågtång (Fucus serratus) tångbältets nedre gräns. Undervegetationen består av röd- och brunalger och närmast ytan även av grönalgssläktena tarmalger (Ulva tidigare Enteromorpha spp.) och grönslickar (Cladophora spp.). Under sommar och höst är ullsläke (Ceramium tenuicorne) och fjäderslick (Polysiphonia fucoides) vanligt förekommande. |
| 2 | God ekologisk status | Algsamhället något påverkat. Blåstången bältesbildande från 0,5 till 2-3 m djup. Maximala djuputbredningen för blåstång är runt 6-8 m. Tångplantorna har påväxt av brunalger som oftast finns kvar under hela året. Vanlig påväxt är mossdjuret Electra crustulenta och havstulpanen Balanus improvisus. |
| 3 | Måttlig ekologisk status | Algvegetationen tydligt påverkad. Glesa bestånd av blåstång från ca 0,5 till 2-3 m djup. Tången kraftigt överväxt av mossdjuret Electra crustulenta och havstulpaner (Balanus improvisus) samt blåmusslor (Mytilus edulis). Påväxten av fintrådiga brun-, röd- och grönalger. Från ytan och några meter ner dominerar grönalger. Antalet makroalgsarter är mindre än vid god ekologisk status. Flera av de mer känsliga rödalgsarterna, kräkel, (Furcellaria) och Phyllophora/ Coccotylus) har minskat eller försvunnit, medan tarmalger (Ulva tidigare Enteromorpha spp.) blir vanligare. |
| 4 | Otillfredställande | Algvegetationen kraftigt påverkad. Blåstång finns i glest bestånd mycket grunt eller är helt försvunnen. Fintrådiga grönalger grönslick (Cladophora glomerata) och tarmalger ( Ulva tidigare Enteromorpha spp.) är vanliga och avlöser delvis varandra under växtsäsongen. Antalet makroalgsarter har minskat ytterligare. Vegetation ner till ca 3-4 m djup. |
| 5 | Dålig ekologisk status | Inga fleråriga makroalgsarter eller mycket få makroalgsarter. Fintrådigt ”fluff” av grönalger och cyanobakterier, som delvis ligger i lösa sjok över botten. Rikligt med löst liggande alger. På botten förekommer ofta ett vitt puder/vita mattor av svavelbakterier särskilt i skrevor där dött algmaterial ligger kvar. |
Tångbältet i Egentliga Östersjöns yttre kustvatten
Omfattar Östergötland och Stockholms yttre kustvatten.
| Klass | Störningsgrad | Beskrivning |
|---|---|---|
| 1 | Hög ekologisk status | Algvegetationen opåverkad eller obetydligt påverkad. Vid ytan kraftig, kort blåstång (Fucus vesiculosus), bältesbildande med 25-100 % täckning. I södra Östersjön (Blekinge skärgård och Kalmarsund) bildar oftast sågtång (Fucus serratus) tångbältets nedre gräns. Ingen eller sparsam påväxt. Rödalgen ullsläke (Ceramium tenuicorne)är vanlignära ytan och nedåt tillsammans med kräkel (Furcellaria lumbricalis). Blåstångens maximala djuputbredning ca 7-9 m. |
| 2 | God ekologisk status | Algvegetationen något påverkad. Blåstången ofta påväxt av röda och/eller bruna fintrådiga alger. Speciellt vanlig är tångludd (Elachista fucicola). Tångens maximala djuputbredning ca 6-8 m. |
| 3 | Måttlig ekologisk status | Algvegetationen tydligt påverkad. Blåstången kraftigt överväxt av mossdjuret Electra crustulenta och havstulpaner (Balanus improvisus) och i övre delarna fintrådiga alger. Brunalger och trådformiga rödalger dominerar. Rikligt med blåmusslor (Mytilus edulis) och tusensnäckor (Hydrobia spp.) på blåstångsplantorna. Blåmusslor vanliga från 3-5 m djup och tränger delvis undan makroalgerna. Antalet makroalgsarter är mindre än vid god ekologisk status. Flera av de mer känsliga rödalgsarterna har försvunnit. |
| 4 | Otillfredställande | Algvegetationen kraftigt påverkad. Blåstång finns i glest bestånd mycket grunt eller är helt försvunnen. Fintrådiga bruna alger, trådslick/molnslick (Pilayella och Ectocarpus), grönslick (Cladophora glomerata) och olika tarmalger (Ulva tidigare Enteromorpha spp.) dominerar. Antalet makroalgsarter har minskat ytterligare. Vegetation ner till ca 3-4 m djup. |
| 5 | Dålig ekologisk status | Inga fleråriga makroalgsarter eller mycket få makroalgsarter. Fintrådigt ”fluff” av grönalger och cyanobakterier, som delvis ligger i lösa sjok över botten. Rikligt med lösliggande alger. På botten förekommer ofta ett vitt puder/vita mattor av svavelbakterier särskilt i skrevor där dött algmaterial ligger kvar. |
tångbältet i Bottenhavets inre och yttre kustvatten
| Klass | Störningsgrad | Beskrivning |
|---|---|---|
| 1 | Hög ekologisk status | Algvegetationen opåverkad eller obetydligt påverkad. Blåstång (Fucus vesiculosus) bildar bälte mellan ca 2 - 6 m. De djupast växande plantorna finns på ca 7-11 m. Grunt växande tångplantor i skrevor och på platser där inte isskrap når. Vid ytan dominerar fintrådiga grönalger som grönslick (Cladophora glomerata), getraggsalg, (Cladophora aegagrophila) och bergborsting (Cladophora rupestris). Här förekommer också sudare (Chorda filum). Andra vanliga arter är rödalgen ullsläke (Ceramium tenuicorne), speciellt i yttre vågexponerade områdenoch brunalgen trådslick (Pilayella littoralis). Kräkel (Furcellaria lumbricalis) och hummerbläcka (Coccotylus) förekommer. |
| 2 | God ekologisk status | Algvegetationen något påverkad. Mängden fintrådiga brun-, grön- och rödalger ökar och har en riklig påväxt av kiselalger. Blåstångens maximala djuputbredning minskar något. |
| 3 | Måttlig ekologisk status | Algvegetationen tydligt påverkad. Blåstångsbältet uttunnat, de djupast växande plantorna vid ca 2-6 m. Antalet makroalgsarter är mindre än vid god ekologisk status. Fintrådiga grönalger kraftigt överväxta av kiselalger dominerar. |
| 4 | Otillfredställande | Algvegetationen kraftigt påverkad. Blåstång finns mycket grunt (0-3 meter) i ett glest bestånd eller är helt försvunnen. De fintrådiga grönalgerna grönslick (Cladophora glomerata) och getraggsalg (Cladophora aegagrophila) dominerar, kraftigt övervuxna av fintrådigt ludd och kiselalger. Även tarmalger (Ulva tidigare Enteromorpha spp.) förekommer. Antalet makroalgsarter har minskat ytterligare. Vegetation ner till ca 3-4 m djup. |
| 5 | Dålig ekologisk status | Få makroalgsarter. Bottenytan täcks av långa luddiga slöjor av fintrådiga grönalger, bl.a. olika grönslickar och tarmalger samt cyanobakterier. |
Klassningen tillämpas på hårda bottnar på 0–10 meters djup. Inventering bör ske mellan 1 juni och 31 augusti (se vidare Naturvårdsverkets hemsida).
