Effekter på tångsamhället av avlopp från industriella anläggningar är beroende på vad utsläppen innehåller. Utsläpp av gödande ämnen från avloppsreningsverk behandlas under näringsämnen nedan och för övriga under t.ex. gifter. Det är dock viktigt att notera att avloppsvatten är komplexa och att avloppsvatten från en industri kan ha en påverkan antingen direkt på tången eller på någon av de associerade arterna, vilket i sin tur får sekundära effekter på samhället. Ett sådant exempel är utsläppen av klorat från pappersmassaindustrin under 1980-talet, vilka slog ut blåstången i havet över kilometerstora arealer utanför industrin [67], se nedan.
Näringsämnen
Under de senaste decennierna har tidigare opåverkade kustområden i Östersjön visat tydliga tecken på påverkan, på både lokal och storskalig övergödning. Den mest påtagliga effekten av övergödningen har varit en storskalig tillbakagång av fleråriga makrofyter/alger som t.ex. blåstång, sågtång och ålgräs, både areellt och i fråga om minskad djuputbredning [44]. Orsaken till dessa förändringar är troligen en ökad grumlighet beroende på planktonblomningar och skuggning av epifyter, ökad sedimentering av organiskt material samt i vissa områden betning av havsgråsuggor (Idothea baltica). När närsaltshalterna ökar, gynnas snabbväxande fintrådiga och bladlika alger som grönslick, havssallat, strutsallat och tarmalg. På de hårda bottnarna ersätts tångbältet av fintrådiga röd- och brunalger som t.ex. trådslick, brunslick, rödsläke, rödris och rödslick eller av tunna bladlika alger som t.ex. rödalgen ekbladsalg (Phycodrys rubens). Dessa kortlivade arter lossnar från botten mot slutet av växtsäsongen och efter stormar. De lösa algerna ansamlas och bildar drivande algmattor på större djup eller driver in till kusten och sköljs upp på land [5]. Förändringarna i artsammansättning, från samhällen med perenna arter till en större dominans av annuella arter, har länkats samman med ökad externtillförsel av närsalter från de lokala tillrinningsområdena. Däremot har förändring av blåstångsbältet längs den svenska kusten i Bottenhavet föreslagits bero mer på lokala föroreningar än på eutrofiering.
Förändringarna i de grunda habitaten följer generellt sett inte linjärt ökande mängder av närsalter utan skiftar istället mellan olika växtstadier vid vissa kritiska tröskelvärden av närsalter. Schramm och Nienhius [76] beskriver dessa förändringar i algsamhället med en enkel modell. I modellen genomgår växtsamhället fyra faser eller stadium vilka beskrivs kortfattat nedan.
Stadium 1: Under näringsfattiga förhållanden i grunda marina miljöer och brackvattensmiljöer begränsas produktionen av fintrådiga och/eller bladlika alger samt produktionen av växtplankton. Bottenvegetationen domineras av rotade makrofyter som t.ex. ålgräs. På hårda bottnar dominerar olika fleråriga makroalger vegetationen, i Östersjön blås- och sågtång.
Stadium 2: I måttligt till intermediärt näringsrika områden gynnas arter med hög upptagshastighet av närsalter och snabb tillväxt. I Östersjön karaktäriseras dessa områden av en hög abundans av fintrådiga alger som t.ex. grönslick,(Cladophora glomerata),trådslick (Pilayella littoralis) och rödsläke (Ceramium tenuicorne). Parallellt med en ökad tillväxt av fintrådiga arter minskar de fleråriga biotopbildande arternas djuputbredning och biomassa.
Stadium 3: När närsaltbelastningen är extremt hög domineras vegetationen av olika blomningar av bladlika makroalger som t.ex. havssallat (endast södra Egentliga Östersjön), strutsallat (Monostroma grevillei) och tarmalg (Ulva intestinalis tidigare Enteromorpha intestinalis) eller växtplankton. Den fleråriga makrofyt- och makroalgsvegetationen minskar och försvinner och den biologiska mångfalden minskar.
Stadium 4:Under starkt övergödda förhållanden, när närsaltshalterna i vattenmassan är kontinuerligt höga, bildas blomningar av olika växtplanktonarter och de fintrådiga och bladlika algerna minskar i abundans.
Parallellt med den ökande tillväxten av fintrådiga alger ökar även antalet betare till en viss nivå men då de fintrådiga algerna ersätts av växtplankton slås även betarna ut. Strukturell och funktionell biodiversitet minskar.
Förhöjda halter av närsalter resulterar i mycket kraftig tillväxt av snabbväxande kortlivade makroalger. Dessa makroalger konkurrerar med tången om t.ex. ljustillgång och/eller lämpligt substrat att växa på. Ämnen som frigörs från näringsgynnade fintrådiga alger kan även hämma vidhäftningsförmågan hos blåstångens ägg, vilket i sin tur kan leda till försämrad rekrytering av blåstång. Inte bara makroalger utan även mikroalger (såsom kiselalger och cyanobakterier) gynnas av höga halter av näringsämnen. Dessa encelliga alger växer ofta på tångens yta och skuggar därmed tången, vilket i sin tur kan leda till försämrad tillväxt hos tången.Gifter
Båtbottenfärger (Irgarol och koppar)
Koppar ger vid låga koncentrationer i brackvatten negativa effekter på befruktning och överlevnad hos blåstång [66]. Under förökningen är blåstången mycket känslig för gifter bl.a. för koppar och Irgarol som finns i båtbottenfärger. Laboratorietest visar att de befruktade äggen inte längre kan bilda vidhäftningsorgan och de mycket viktiga apikalhåren växer dåligt redan vid mycket låga koncentrationer av koppar eller Irgarol. Kopparhalten i större småbåtshamnar är ofta hög i juni-juli, ca 2-2,5 ug koppar per liter vatten. Samma halter ger i laboratorietester skador på blåstångens ägg, spermier och groddplantor. I närheten av båtvarv och marinor kan halterna vara ännu högre. Problemet med giftiga båtbottenfärger är att blåstångens förökningsperiod sammanfaller med sjösättningen av nymålade båtar. Detta är orsaken till att dessa färger förbjudits för användning i Egentliga Östersjön. Nya alternativa färger håller på att tas fram, t.ex. med en yta som havstulpaner inte kan fästa sig vid. Information finns även på Kemikalieinspektionens hemsida och hos Informationscentralen för Egentliga Östersjön om när havstulpanerna kommer och sätter sig på båtskrovet och när det är lämpligt att tvätta båtbotten.
Klorat-utsläpp från pappersbruk
Tidigare utsläpp av klorat har slagit ut blåstång och smaltång utanför ett antal pappersbruk i Egentliga Östersjön och Bottenhavet [43]. Andra problem är försämrade ljusförhållanden på grund av hög mängd humusliknande substanser i avloppsvattnet. Trots att utsläppen av klorat tagits bort och avloppsvattnet från pappersbruket inte längre är giftigt för blåstångens förökning [72] har inte blåstången kunnat återetablera sig i områden där den tidigare förekom. Ett inplanteringsförsök misslyckades eftersom mängden havsgråsuggor i området var så stor att de på några månader helt betade ner tången. En slutsats är att väsentliga delar i ekosystemet har förändrats.
