• ankare
  • Känslighet

    Fysiska faktorer

    Tolerans

    Återhämtning

    Substratförlust

    Låg

    Mycket långsam

    Övertäckning

    Låg

    Mycket långsam

    Ändring av sedimentation

    Låg

    Snabb

    Ändrade strömförhållanden

    Måttlig

    Mycket långsam

    Ändringar i temperatur

    Måttlig

    Mycket långsam

    Ändring i turbiditet

    Hög

    Mycket långsam

    Ljudstörning

    Hög

    Ej relevant

    Fysisk störning

    Låg

    Mycket långsam

    Förflyttning

    Hög

    Långsam

     

     

     

    kemiska faktorer

    Tolerans

    Återhämtning

    Syntetiska ämnen

    Otillräcklig information

    Otillräcklig information

    Tungmetaller

    Otillräcklig information

    Otillräcklig information

    Organiska miljögifter

    Måttlig

    Långsam

    Radioaktivitet

    Otillräcklig information

    Otillräcklig information

    Förändrade närsaltsvärden

    Otillräcklig information

    Otillräcklig information

    Förändring i salthalt

    Måttlig

    Långsam

    Förändring i syrehalt

    Hög

    Långsam

     

     

     

    Fysiska faktorer

    Tolerans

    Återhämtning

    Mikrobiella patogener, parasiter

    Måttlig Mycket långsam

    Introducerade arter

    Hög Långsam

    Extraktion av nyckelarter

    Låg Mycket långsam

    Extraktion av andra arter

    Hög Måttlig

    Förklaring till känslighetsanalysen

    Fysiska faktorer

    Substratförlust

    Avlägsnande av substratet betyder automatiskt avlägsnande av korallerna då dessa sitter fästade på hårdbottnar. Återhämtningen skulle förmodligen ta hundratals eller tusentals år. 

    Övertäckning

    Korallerna har förmodligen en hög tolerans för en kortare tid av övertäckning och kan återhämta sig snabbt från detta. Längre perioder eller täta intervaller med hög sedimentationsbelastning är dock med all sannolikhet mycket negativ och korallerna kräver lång tid för att återhämta sig. En ökad sedimentation påverkar polyperna hos ögonkorallen så att tentaklerna är utslagna i mindre grad, därmed minskar tiden för födosök. Koraller kan rengöra sina polyper från sedimentpartiklar genom att transportera partiklarna till tentakeltopparna, med hjälp av slemavsöndring och cilier, men detta kräver energi. Följden av ökad sedimentation kan leda till minskad tillväxt hos korallerna och detta kan i sin tur påverka balansen mellan tillväxt av revet och erosion av revet i negativ riktning, dvs. revet bryts ner snabbare än det tillväxer. Ytterligare negativa följder av övertäckning är att larver hindras från att fästa sig på lämpliga hårdbottensubstrat [27, 28, 37, 38, 39].

    Ändring av sedimentation

    Koraller har en låg tolerans för ökad mängd partiklar i vattnet då födointaget i hög grad kan störas. Däremot sker återhämtningen snabbt, när den ökade partikelmängden försvinner [27, 28, 37, 38, 39]. 

    Ändrade strömförhållanden

    Ögonkorall är i huvudsak ett passivt rovdjur som väntar på att strömmarna för djurplankton till polyperna, korallen kan även tillgodogöra sig partikulärt material. Korallen är därmed beroende av relativt höga strömhastigheter. Starka strömmar tillför också syre, för bort avfallsprodukter och förhindrar sedimentation. Akvarieförsök har dock visat att strömmar över 5 cm/s minskar tillväxttakten hos korallen. Höga strömhastigheter kan ögonkorallen med största sannolikhet tolerera tillfälligt, medan låga strömhastigheter medför sedimentation och sämre födotillförsel. I större kolonier dör mittenpartiet så att endast det yttre lagret består av levande polyper. Detta beror på alltför låga strömhastigheter och brist på föda för de inre polyperna [27, 28, 40, 41].

    Ändringar i temperatur

    Rev av ögonkorall finns i områden där vattnet håller mellan 4 och 13° C. Korallen kan överleva mycket kortvariga temperaturförändringar medan längre tids förändringar orsakar stor dödlighet. Den övre toleransgränsen för rev av ögonkorall är ofta styrd av en kombination av lämplig temperatur och salthalt [27, 28, 40, 42 43].

    Ändring i turbiditet

    Ögonkorall förekommer endast på större djup och är därmed okänslig för ändringar i turbiditet i ytvattnet, eftersom detta i första hand påverkar ljusmängden i havet och därmed primärproduktionen av fytoplankton och alger. 

    Ljudstörning

    Marina ryggradslösa djur reagerar vanligen inte på ljud. Däremot kan tryckvågor från mycket kraftiga ljudkällor, som t.ex. explosioner, orsaka skador.

    Fysisk störning

    Mekaniska skador från t.ex. trålning orsakar nedbrytning av korallrev så att revet fragmenteras och den, för den associerade faunan, viktiga tredimensionella strukturen reduceras kraftigt. Slutresultatet vid upprepade trålningar är total disintegration av revstrukturen där endast döda korallfragment återstår. Även hornkoraller bryts sönder av trålar. Fysiska störningar i form av fiskelinor och fisknät orsakar också skador på korallrev men i avsevärt mindre utsträckning än trålning. Ankring orsakar stora skador på korallrev när ankaret dras genom korallkolonierna. Toleransen för fysisk störning är mycket låg och återhämtning tar förmodligen hundratals eller tusentals år [2, 28, 37, 44, 45, 46, 47].

    Förflyttning

    Förflyttning av korallkolonier kan troligen medföra hög stress och stor energimässig kostnad för kolonierna. Det har visat sig att polyperna hos korallkolonier som tagits upp med skrapa har förblivit indragna under minst tre veckor på laboratorium. Med skonsam upptagning med t.ex. ROV har polyperna sträckt ut tentaklerna efter bara några timmar. Fragmentering av korallkolonier sker naturligt när grenar bryts av och när dessa fragment hamnar på fördelaktiga ställen kan de ge upphov till nya kolonier [2].

    Förändring i salthalt

    Det är mycket liten sannolikhet att kallvattenskoraller skulle exponeras för högre salthalter än ca 37 ‰. Fjordpopulationer av ögonkorall kan dock tidvis utsättas för lägre salthalter när större mängder sötvatten rinner ut i fjorden och trycker ner det stabila salta oceaniska bottenvattnet.  Detta orsakar sannolikt dödlighet i de övre delarna av reven, med en mycket långsam återhämtning. Därmed sätter salthalt, ofta i kombination med temperaturen, en övre gräns för utbredningen av ögonkorall i fjordar [2, 8, 27, 32, 42, 48]. 

    Förändring i syrehalt

    En stor andel kända rev av kallvattenskoraller i öppna hav befinner sig i områden där syrehalterna är låga, vilket tyder på att de är toleranta mot låga syrehalter. Dock kan säkerligen perioder med kraftig syrebrist orsaka stress och dödlighet med lång återhämtningstid [27, 32].

    Kemiska faktorer

    Syntetiska ämnen, Tungmetaller

    Här finns brist på information [43].

    Organiska miljögifter

    [27]

    Radioaktivitet, förändrade närsaltsvärden

    Här finns brist på information.

    Biologiska faktorer

    Mikrobiella patogener, parasiter

    Det finns i dag mycket dålig kunskap om i vilken utsträckning kallvattenskoraller påverkas av patogener och parasiter. Det finns endast en känd parasit på ögonkorall, en foraminifer som borrar hål i skelettet och invaderar polypen. Studier i akvarium har inte visat några negativa effekter av parasiten [29].

    Introducerade arter

    Inga introducerade arter är kända för att konkurrera med kallvattenskoraller.

    Extraktion av nyckelarter

    Om kolonier av ögonkorallen tas bort från ett rev bryts den komplexa strukturen delvis ner och detta skulle påverka den associerade faunan i hög grad. Då tillväxttakten är mycket långsam kräver en återhämtning mycket lång tid.  Hornkoraller fungerar i första hand som substrat för många associerade arter och bygger upp tredimensionella strukturer och om hornkorallerna tas bort får det klart negativa följder för dessa arter [2, 27, 37, 44, 45, 46, 47, 49].

    Extraktion av andra arter
    Borttagande av andra arter än nyckelarter betyder en klart mindre inverkan men endast om borttagandet utförs på ett icke-destruktivt sätt där nyckelarterna inte skadas [2, 27, 37, 44, 45, 46, 47, 49].
    Sök i MARBIPP