Utbredning och omgivningsfaktorer
Det finns minst 20 levande rev av ögonkorall i Koster/Hvalerområdet och Yttre Oslofjorden samt ett ännu större antal döda revstrukturer. Vissa av de döda korallreven har med stor sannolikhet förstörts av trålfiske, men det finns också indikationer på att en del rev har dött av andra orsaker [9]. Dessa orsaker är ännu oklara, men kan innefatta både mänsklig påverkan, såsom övergödning och muddertippning, och naturliga orsaker, såsom ändrade strömförhållanden, landhöjning och extremer i kritiska miljöfaktorer [2].
De levande reven i Hvalerområdet har hittats vid Tisler och i yttre Oslofjorden (i djuprännor på båda sidorna om ögruppen Søstrene). Tisler är det största kända revet av ögonkorall inomskärs med en storlek av 1 200x200 m, och med en djuputbredning från 70 till 160 m. [7,9].
Fram till 1970-talet hittade man enstaka exemplar av risgrynskorall (Primnoa resedaeformis) i Kosterfjorden, men inga exemplar har påträffats under senare år, trots intensiv kartläggning [1, 5]. Däremot har man hittat risgrynskorall och sjöris (Paramuricea placomus) i de djupare delarna av öppna Skagerrak, samt i angränsande norska områden [9 ,14].
a. Djup
Djuputbredningen av korallbiotoper sträcker sig i svenska vatten från ca 80 m i Kosterfjorden [5] ner till ca 500 m djup i det öppna Skagerrak [1].
b. Salthalt
Koraller kräver fullt marin salthalt. De data som finns från djupa korallbiotoper svenska vatten indikerar att saliniteten i allmänhet ligger mellan 33 – 35 ‰ [2, 8].
c. Temperatur
Den normala temperaturvariationen som har uppmätts i kända korallbiotoper ligger mellan ca 4 – 13 °C [2, 8].
d. Exponering
Exponering för vågrörelser är knappast aktuell på de djup som är normala för djupa korallbiotoper. Däremot är exponering för strömmar viktigt för att hålla både substratet och korallerna fria från sedimentpartiklar samt för att förse korallerna med stora mängder djurplankton. Undersökningar har visat att utbredningen av djupa korallbiotoper i huvudsak är begränsad till områden där bottentopografin medverkar till en acceleration av bottenströmmar [2]. I Skagerrak utgörs dessa områden av smala rännor, på trösklar mellan djupare områden samt på kullar, så kallade drumliner, omgivna av djupa rännor.
