Byggande i vatten längs våra kuster påverkar i första hand den grundaste kustzonen. De vanligaste ingreppen omfattar någon form av muddring för att skapa större vattendjup, eller utfyllnad för att skapa land som kan bebyggas. I samband med detta tillkommer också olika typer av konstruktioner i form av bryggor, kajer eller liknande. De grunda mjukbottnarna har ofta ett litet vattendjup och ett skyddat läge i skärgården, och det är i regel dessa områden som påverkas mest vid byggande i vatten.
Muddring och tippning
Muddring av grunda mjukbottnar görs i första hand för att öka vattendjupet och möjliggöra båttrafik. När sediment avlägsnas från ett grundområde förändras områdets karaktär och funktion avsevärt. Nedan anges några viktiga ekologiska förändringar som sker i samband med muddringsaktivitet. Därefter föreslås några allmänna principer som bör tillämpas vid muddring och tippning.
Ekologiska förändringar vid muddring:
- Den grunda högproduktiva sedimentytan avlägsnas vid muddring och ersätts av en djupare botten med lägre produktion. Det tar dessutom en viss tid (upp till flera år) innan ett djursamhälle har etablerat sig på den muddrade ytan. Den låga produktionen består i det muddrade området främst beroende på lägre vattentemperatur, samt mindre ljus och näring.
- Vattencirkulationen förändras i det muddrade området. Oftast minskar vattenutbytet i området som muddrats vilket leder till ökad sedimentation, ökad syreförbrukning och ibland syrgasbrist. Detta påverkar djurlivet negativt. Ökad sedimentation kan leda till ökad ansamling av gifter till den muddrade botten om utsläpp finns i närheten från exempelvis en hamn. De kontaminerade sedimenten kan dock regelbundet eller periodvis virvlas upp på grund av båttrafik, och gifter kan spridas vidare.
- Fisk som normalt växer upp eller hämtar sin föda på grunda mjukbottnar kan inte utnyttja det muddrade området effektivt. Effekten på olika fiskar kan variera beroende på arternas känslighet, men minskad förekomst av fisk orsakas generellt av att djupet är för stort, temperaturen är för låg, födotillgången har minskat eller att det råder syrebrist i det muddrade området. Exempelvis bottenfäller plattfisklarver, som rödspotta, på grunda (< 1 m) mjukbottnar och dessa grunda miljöer är således en viktig del i rödspottans livscykel.
- Vid muddring sker alltid en viss spridning av muddermassor. Detta kan leda till ökad grumlighet och skuggning av vegetation i området eller till ökad sedimentation av närliggande sediment- eller klippbottnar. Spridning av sediment sker också vid tippning och på tippningsplatsen försvinner ett tidigare bottensamhälle. Efter sedimentspridning sker i regel en återhämtning av bottensamhället, som kan ta olika lång tid (månader till år) beroende på områdets karaktär.
Allmänna råd som man bör tänka på vid muddring är:
- Muddring bör ske på vinterhalvåret då den biologiska aktiviteten i grundområdena är låg.
- Spridning av mudder bör minimeras.
- Tippade muddermassor bör ligga still och ej spridas.
- Starkt kontaminerade muddermassor bör ej spridas i havet.
Bryggor, annat byggande
Bryggor och andra konstruktioner i havet medför i allmänhet att vattencirkulationen påverkas och att bottensedimentet skuggas. Konstruktioner skapar samtidigt nya miljöer som kan attrahera växter och djur.
De övergripande effekterna av byggande inom grunda mjukbottenområden är att:
- Påverkan på vattencirkulationen sker genom att vattnets hastighet reduceras och strömmar kan förändras. I skyddade områden med redan begränsat vattenutbyte kan en bryggkonstruktion leda till ökad sedimentation, ökad syreförbrukning och syrebrist. Livsmiljön för djurlivet kan då försämras på ett liknande sätt som när vattenutbytet begränsas vid muddring (se ovan).
- Konstruktioner i havet innebär att ljuset som tränger ner i vattnet reduceras. Detta leder till minskad produktion av växter, och exempelvis minskad djuputbredning av bentiska mikroalger som har en viktig roll på grunda sedimentbottnar.
- Konstruktioner i havet skapar nya miljöer av hårdbotten som kan attrahera både fastsittande organismer och fiskar, och kan således ha positiva effekter för området om vattenmiljön i övrigt är god.
Allmänna råd som man bör tänka på vid byggande i vatten är:
- Själva vattenarbetet i samband med byggandet bör ske på vinterhalvåret då den biologiska aktiviteten i grundområdena är låg.
- Byggande bör ske på sådana platser att behovet av muddring vid byggandet minimeras.
- Byggandet bör ske på sådana platser att behovet av underhållsmuddring minimeras.
- Konstruktionerna bör vara sådana att de innebär så liten förändring av vattenutbytet som möjligt.
- Arbetet på land bör ske så att det inte innebär en ökad avrinning eller erosion av landmassor.