• ankare
  • Arter & funktioner

    Djurlivet inom denna biotop delas ofta in i två grupper: (1) infauna, som lever i sedimentet (t.ex. havsborstmaskar, små kräftdjur, snäckor och musslor) och (2) epifauna som lever på sedimentytan (t.ex. räkor, krabbor och insekter) eller i vattenmassan i anslutning till botten (t.ex. fisk). Nationella undersökningar som genomfördes mellan 1977 och 1983 [5]visade att individtätheten av infauna generellt är ungefär tusen gånger större än för epifauna (Tabell 1). Biomassa och produktion av infauna är ungefär tio gånger större än den för epifauna.

    Tabell 1.  Översiktlig sammanställning av antalet djur, biomassa och produktion på grunda (0-1 m), måttligt exponerade områden i olika delar av landet. Omarbetad efter [5].

    Mobil epifauna

    Bohuslän

    Sydkusten

    Sörmland

    Uppland

    Täthet (per m2)

    100

    35

    25

    10

    Biomassa (g askfri
    torrvikt per m2)

    1-3

    0,5-0,9

    0,5-1

    0,1-0,5

    Produktion (g askfri
    torrvikt per m2 och år)

    3-5

    0,2-0,7

    0,5-1

    0,2-0,7

     

     

     

     

     

    Infauna

    Bohuslän

    Sydkusten

    Sörmland

    Uppland

    Täthet (per m2)

    5 000-500 000

    8 000-20 000

    -

    3 000-30 000

    Biomassa (g askfri
    torrvikt per m2)

    2-70

    3-6

    0,5-40

    1-24

    Produktion (g askfri
    torrvikt per m2 och år)

    23-273

    9-17

    -

    -

    Både in- och epifauna varierar i antal och artsammansättning mellan olika delar av landet, mellan årstider och beroende på om det finns vegetation eller inte (se nedan). Speciellt dominerande är skillnaderna längs salthaltsgradienten runt Sveriges kust. I grova drag kan man säga att individtätheten minskar med en tiondel från Bohuslän till Uppland medan biomassan åtminstone halveras (Tabell 1). Sammansättningen av arter skiljer sig mellan leriga och sandiga sediment och mellan olika områden i landet.  I en sammanställning som gjordes av Nordiska Ministerrådet framträder markanta skillnader mellan Västerhavet och Östersjöns södra och mellersta delar (Tabell 2; information från Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken saknas). Västerhavet domineras generellt av en mer divers fauna av havsborstmaskar, krabbor, räkor, snäckor och musslor.  Östersjöns marina fauna domineras av några få arter av havsborstmaskar, små kräftdjur, ett fåtal arter av snäckor och musslor. Dessutom tillkommer i Östersjön en rik fauna av insekter som framförallt lever på botten och i vegetationen på grunda områden (Tabell 2).

    Tabell 2 .  Sammanställning av karakteristisk fauna på mjuk- och sandbottnar i olika delar av den svenska kustzonen (”mjukbottnar” kallas här ”lerbottnar”; efter [3])

     

    Skagerrak

    Kattegat - Öresund

    Egentliga Östersjön

    Stockholms skärgård

    Borstmaskar

    Ler

    Sand

    Ler

    Sand

    Ler

    Sand

    Ler

    Sand

    Oligochaeta spp.

    *

    *

    Capitella spp.

    *

    *

    Harmotoe spp.

    *

    *

    Nephtys spp.

    *

    *

    Scoloplos armiger

    *

    *

    Arenicola marina

    *

    *

    *

    *

    Hediste diversicolor

    *

    *

    *

    *

    *

    *

    *

    *

    Neantes virens

    *

    *

    Heteromastus filiformis

     

    *

    Spionidae spp.

    *

    *

    Pygospio elegans

    *

    *

    *

    *

    Harmotoe sarsi

    *

    *

    *

    *

     

           
      Skagerrak Kattegat - Öresund Egentliga Östersjön Stockholms skärgård
    Kräftdjur Ler Sand Ler Sand Ler Sand Ler Sand
    Corophium volutator * * * *
    Gammarus spp. * * * * * *
    Idothea baltica * * * * * *
    Saduria entomon * * * *
    Monoporeia affinis * * * *
    Pontoporeia femorata * *
    Bathyporeia pilosa *
    Carcinus maenas * * * *
    Crangon crangon * *
    Palaemon adspersus * * * * * *
               
      Skagerrak Kattegat - Öresund Egentliga Östersjön Stockholms skärgård
    Snäckor Ler Sand Ler Sand Ler Sand Ler Sand
    Hydrobia spp. * * * * * * * *
    Littorina spp. * *
    Rissoa membranacea * *
    Hinia reticulata * *
    Theodoxus fluviatilis * * * *
    Lymnea sp. * *
       
      Skagerrak Kattegat - Öresund Egentliga Östersjön Stockholms skärgård
    Musslor Ler Sand Ler Sand Ler Sand Ler Sand
    Cerastoderma spp. * * * *
    Mya areanaria * * * * * *
    Ensis americanus * *
    Macoma balthica * * * * * *
    Ostrea edulis * *
    Spisula subtruncata * *
    Tapes sp. * *
    Cardium glaucum * * * *
           
      Skagerrak Kattegat - Öresund Egentliga Östersjön Stockholms skärgård
    Diverse Ler Sand Ler Sand Ler Sand Ler Sand
    Prostoma obscurum * *
    Halicryptus spinulosus * *
    Chironomidae sp. *   *   *   *  

    Även om grunda mjukbottnar varierar mycket regionalt och lokalt i biologiska, kemiska, estetiska och andra egenskaper anses de allmänt fylla en rad funktioner som är av stor samhällelig betydelse, s.k. ekosystemtjänster. Det mest konkreta exemplet på dessa områdens ekonomiska betydelse är att de är generellt viktiga som lek- och uppväxtområde för fisk. Detta är till stor del en följd av att dessa områden innehåller en rikligt och mångformig fauna av in- och epifauna som utgör föda för fisken. Andra viktiga, mindre direkta, tjänster som ”utförs” i vissa av dessa områden är att de utgör värdefulla områden för rekreation och turism, de fungerar som recipient för miljögifter, och skyddar mot erosion etc.

    Skagerrak och Kattegat

    Infaunan på grunda sedimentbottnar i Skagerrak och Kattegat består generellt till största delen av olika typer av havsborstmaskar (Polychaeta spp.), fåborsmaskar (Oligochaeta spp.), märlkräftor (Amphipoda spp.), snäckor (Gastropda spp.) och musslor (Bivalvia spp.).  Antalet individer och arter varierar med årstid, exponeringsgrad etc. I en undersökning under juli 2003, då man tog prover i 25 vikar i norra Bohuslän, fann man i medeltal 30 000 individer per kvadratmeter (i en vik var medelvärdet 94 000 per kvadratmeter). Totalt fann man över 60 grupper av djur som varierade i antal (Fig. 1). De antalsmässigt vanligaste organismerna var fåborstmaskar (Oligochaeta spp.); polychaetfamiljerna Capitellidae, Spionidae och Nereidae; kräftdjursfamiljerna Corophidae och Aoridae; snäcksläktet Hydrobia; musselfamiljerna Cardiidae och Myidae, samt olika typer av insektslarver.

    Fig. 1

    Fig. 1.  Antal djur per kvadratmeter på grunda (leriga och sandiga) mjukbottnar i norra Bohuslän i juli 2003: maskar (röda), kräftdjur (gröna), snäckor och musslor (blåa) och diverse (gula).  Undersökningen baseras på totalt 100 prover (diameter 10 cm, djup 10 cm) från 25 vikar. Djuren extraherades med såll av maskvidden 0,5 mm [2].

    Epibentisk fauna på grunda mjukbottnar består i Skagerrak och Kattegat främst av sandräkor, strandkrabbor, snäckor, smörbultfiskar (exempelvis sandstubb och lerstubb) samt våra vanligaste arter av plattfiskar (rödspotta, flundra, tunga, piggvar och sandskädda). Antalet arter som finns på grunda mjukbottnar uppgår vanligtvis till 10-20 stycken, men i vissa områden är artantalet lägre. Högst artantal påträffas oftast på mjukbottnar med områden med vegetation och på musselbankar eller skalgrus. Flertalet epibentiska arter rekryteras från lokala populationer i kustzonen, men vissa plattfiskar som exempelvis rödspotta kan komma från populationer som leker ute till havs.

    Karaktäriserande arter och nyckelarter

    A. Karakteristiska arter

    Biotopen grunda mjukbottnar definieras främst med hjälp av områdets abiotiska egenskaper (lerigt – sandigt sediment inom djupintervallet 0 – 10 m) och frånvaron av biotopbildande vegetation (t.ex. ålgräs eller nating). Lokaler med sand och lera karaktäriseras ofta av olika typer av epibentisk och grävande fauna.

    Tabell 3.  Karakteristiska arter på grunda mjukbottnar i Kattegat och Skagerrak.

    Miljö

    Vetenskapligt namn

    Svenskt namn

    Lera

    Oligochaeta sp.

    daggmaskar

     

    Capitella sp.

    havsborsmask

     

    Scolopls armiger

    havsborsmask

     

    Corophium volutator

    märlkräfta

     

    Gammarus sp.

    märlkräfta

     

    Hydrobia sp.

    tusensnäcka

     

    Cerastoderma lamarcki

    hjärtmussla

     

    Mya arenaria

    sandmussla

     

     

     

    Sand

    Arenicola marina

    sandmask

     

    Hediste diversicolor

    rovborstmask

     

    Neantes virens

    grön havsborstmask

     

    Heteromastus filiformis

    havsborsmask

     

    Pygospio elegans

    havsborsmask

     

    Carcinus maenas

    strandkrabba

     

    Crangon crangon

    sandräka

     

    Cerastoderma edule

    hjärtmussla

     

    Mya arenaria

    sandmussla

    B. Nyckelarter
    Funktionella nyckelarter

    a. Produktion: På grunda sedimentbottnar sker en betydande primär- och sekundärproduktion. Primärpoduktionen kommer från encelliga och flercelliga alger samt från sjögräs av olika slag som lever i anslutning till sedimentet.  Dessutom tillförs energi i form av organiskt material via avrinning från land. Meiofauna (dvs. flercelliga djur såsom hoppkräftor och rundmaskar som är mindre än 0,5 mm) och makroskopisk fauna (dvs. djur större än 0,5 mm såsom havsborstmaskar, kräftdjur och musslor) på grunda mjukbottnar tillför energi till näringsväven i havet genom att konsumera organiskt material som antingen producerats i vattenmassan eller som tillförts från land. En stor del av de djur som lever i sedimentet konsumeras sedan av krabbor, räkor och av fisk, såsom torsk, rödspotta och andra arter av plattfisk (Fig. 2). Betydelsen av olika arter av infauna, för produktionen av fisk, varierar mellan olika typer av lokaler och mellan år, beroende på vilka arter som finns i stora mängder. Helt klart är dock att vissa arter infauna kan vara mycket betydelsefulla. Några exempel är rovborsmasken Hediste diversicolor, märlkräftan Corophium volutator, sandräka (Crangon crangon) och strandkrabba (Carcinus maenas) och musslorna sandmussla (Mya arenaria) och hjärtmussla (Cerastoderma edule).

    Figur 2.

    Fig. 2.  Schematisk bild av näringsflöden på grunda områden. P anger produktionen i g askfri torrvikt per m-2 och år (från [5]).

    b. Sedimentstabilitet: Djur i och på ytan av grunda bottnar kan antingen bidra till att stabilisera eller destabilisera sedimenten. Ökad stabilitet kan exempelvis leda till minskad erosion, minskad syresättning och att miljögifter binds i sedimenten.  Rörbyggande djur såsom kräftdjuret Corophium volutator och havsborstmasken Pygospio elegans är typiska exempel på djur som anses bidra till att stabilisera sedimenten. Grävande och rörliga djur å andra sidan bidrar till att öka dynamiken i sedimenten. Exempel på sådana djur i dessa områden är havsborsmasken Arenicola marina, grävande musslor (Cerastoderma edule), epibentiska predatorer (Crangon crangon och Carcinus maenas) och fisk.

    C. Andra viktiga arter
    Habitatbildande arter på grunda områden

    Grunda sedimentbottnar är föränderliga miljöer som kan ändras radikalt genom att olika typer av habitatbildande arter blir dominanta. Exempel på sådana förändringar är att lösliggande fintrådiga grön- och brunalger blir dominanta.  Detta kan ha stor påverkan på sammansättningen av bottendjur och förekomsten av syrefattiga områden. En annan typ av förändring är att ett område övergår från att vara fritt från vegetation till att bli överväxt av olika typer av sjögräs (exempelvis ålgräs (Zostera marina) eller hårnating (Ruppia marina)).  Slutligen händer det också i vissa områden att botten täcks över av täta bestånd av blåmusslor. Alla dessa typer av habitat förekommer vanligt i anslutning till de vegetationsfria sedimentbottnarna och avgränsningen mot andra delar av MARBIPP (Länkar till musslor och sjögräs) blir därför ibland flytande.

    Fåglar

    Grunda områden i Skagerrak och Kattegat utgör viktiga miljöer för många arter av vadarfåglar (t.ex. kärrsnäppa, kustsnäppa, ljungpipare, rödbena och strandskata) och andfåglar (t.ex. gräsand, kricka, gravand och knölsvan).  Även om fåglarna inte primärt räknas till den marina faunan kan vadarna konsumtion av bottendjur lokalt ha en stor betydelse i grunda områden.  Dessutom har förekomsten av mer eller mindre sällsynta fåglar en mycket stor betydelse för naturskyddet i grunda områden.

    Östersjön

    En generell trend när det gäller biodiversiteten av in- och epifauna i Östersjön är att antalet marina arter minskar successivt med minskad salthalt och ersätts med limniska arter. Ett uttryck för detta är att diversiteten av havsborstmaskar (Polychaeta spp.) och musslor minskar väsentligt.  Istället ökar diversiteten av små kräftdjur och insekter. Det finns dock marina arter som klarar stora salthaltsskillnader och som finns i stort antal i hela egentliga Östersjön och upp i Bottenviken. Exempel på sådana arter är östersjömussla (Macoma balthica,) märlkräftan Corophium volutator och tusensnäckan Hydrobia spp. Även vissa fiskarter, som spigg, smörbultar och skrubbskädda har stor tolerans mot minskad salthalt.

    Karaktäriserande arter och nyckelarter

    A. Karakteristiska arter

    Biotopen grunda mjukbottnar definieras främst med hjälp av områdets abiotiska egenskaper (lerigt – sandigt sediment inom djupintervallet 0 – 10 m) och frånvaron av biotopbildande vegetation. De karaktäristiska arterna skiljer sig mellan lokaler med sand respektive lera.

    Tabell 4.  Karakteristiska arter på grunda mjukbottnar i egentliga Östersjön.

    Miljö

    Vetenskapligt namn

    Svenskt namn

    Lera

    Oligochaeta sp.

    daggmaskar

     

    Hediste diversicolor

    rovborstmask

     

    Harmothoe sarsi

    havsborsmask

     

    Corophium volutator

    märlkräfta

     

    Gammarus sp.

    märlkräfta

     

    Idothea baltica

    tånggråsuggor

     

    Saduria entomon

    skorv

     

    Monoporeia affinis

    vitmärla

     

    Pontoporeia femorata

    vitmärla

     

    Palaemon adspersus

    tångräka

     

    Hydrobia sp.

    tusensnäcka

     

    Theodoxus fluviatilis

    båtsnäcka

     

    Macoma balthica

    östersjömussla

     

    Cerastoderma glaucum

    hjärtmussla

     

    Prostoma obscurum

    slemmask

     

    Chironomidae

    fjädermyggor

     

     

     

    Sand

    Hediste diversicolor

    rovborstmask

     

    Pygospio elegans

    havsborsmask

     

    Harmothoe sarsi

    havsborsmask

     

    Gammarus sp.

    märlkräfta

     

    Idothea baltica

    tånggråsuggor

     

    Saduria entomon

    skorv

     

    Monoporeia affinis

    vitmärla

     

    Pontoporeia femorata

    vitmärla

     

    Bathyporeia pilosa

    sandmärla

     

    Palaemon adspersus

    tångräka

     

    Hydrobia sp.

    tusensnäcka

     

    Theodoxus fluviatilis

    båtsnäcka

     

    Mya arenaria

    sandmussla

     

    Macoma balthica

    östersjömussla

     

    Cerastoderma glaucum

    hjärtmussla

    B. Nyckelarter
    Funktionella nyckelarter

    Produktion: Meiofauna och makroskopisk infauna på grunda mjukbottnar tillför energi till näringsväven i havet genom att konsumera organiskt material som antingen producerats i vattenmassan eller som tillförts från land. En stor del av infaunan konsumeras sedan av större epifauna och fisk. Betydelsen av olika arter och grupper varierar mellan olika typer av lokaler och mellan år, beroende på vilka arter som finns i stora mängder. Analyser av innehållet i fiskmagar visar dock att framförallt fjädermygglarver (Chironomidae spp.), musselkräftor (Ostracoda spp.), märlkräftor (Amphipoda spp.) och i vissa fall havsborsmaskar har störst betydelse som fiskföda.

    C. Andra viktiga arter
    Främmande arter

    Faunan i Östersjön förefaller vara förhållandevis känslig för invaderande arter. Till exempel fann man på 1980-talet en ny havsborstmask, Marenzelleria viridis, som numera finns i stora antal ända upp i Bottenviken. Ett annat exempel är den svartmunnade smörbulten, Neogobius melanostomus, som är en bottenlevande fisk som för närvarande expanderar i Östersjön (se även webbplatserna Främmande arter i svenska hav och Baltic Sea Alien Species Database ).

    Fåglar

    Grunda områden runt Östersjön utgör viktiga miljöer för många arter av vadarfåglar (t.ex. kärrsnäppa, kustsnäppa, ljungpipare, rödbena och strandskata) och andfåglar (t.ex. gräsand, kricka, gravand och knölsvan). Även om fåglarna inte primärt räknas till den marina faunan kan vadarna konsumtion av bottendjur lokalt ha en stor betydelse i grunda områden.  Dessutom har förekomsten av mer eller mindre sällsynta fåglar en mycket stor betydelse för naturskyddet i grunda områden.

    Sök i MARBIPP

    Arenicola exkrement Blåmusslor plattfisk Snäckor

    Foto: Katja Norén