Under den här rubriken gör vi ett försök till sammanfattning av hur byggande i vatten kan påverka de marina biotoperna: sjögräsängar, grunda mjukbottnar, musselbottnar, tångbälten och kallvattenskoraller. Vi vill påpeka att texten nedan är generaliseringar där flera aspekter saknas. Förhållandena utefter våra kuster är mycket variabla. Detta innebär att man i varje enskilt fall måste ta hänsyn till de specifika förhållanden som råder.Här är utgångspunkten ett landskapsperspektiv, där vi jämför mellan de fem biotoperna. Vi gör först en kort genomgång av byggandet och behandlar sedan varje biotop för sig.
Hur kan byggande i vatten påverka miljön?
Byggande i vatten kan påverka miljöer på många olika sätt:
- Olika typer av fysisk störning av miljön (inklusive substratförlust),
- Effekter av ändrad vattengenomströmning (ändrad syrehalt, temperatur, vågexponering m.m.,
- Ökade halter av gifter och näringsämnen (främst under, men också efter byggnationen),
- Ljudstörning och visuell störning (främst under, men också efter byggnationen).
Vilka miljöer kan drabbas
Av de fem miljöer vi tar upp här: sjögräsängar, grunda mjukbottnar, musselbottnar, tångbälten och kallvattenkoraller kan samtliga påverkas av byggande. Risken är förmodligen minst för kallvattenskoraller, där det främst är dragning av kablar som kan påverka biotopen (detta gäller i Sverige, internationellt är oljeutvinning ett hot mot kallvattenskoraller).
Miljöproblemen i samband med byggande kan lösas på åtminstone tre sätt:
- Undvik/minska byggandet. Detta är inte lätt: trycket på vissa kuststräckor för utbyggnad för fler båtplatser är enormt, utbyggnad av kommunala avloppsnät (i sig en positiv miljöåtgärd) kräver fler ledningar, utbyggnad av vindkraft (för miljövänlig energiförsörjning) m.m. Lösningen är att planera för framtiden, en kommunal planering i vattnet motsvarande det som sker på land. Detta innebär att man tar ett helhetsgrepp i planeringen och försöker förutsäga långsiktiga effekter av många ”små” beslut under en längre tid.
- Välj platserna för utbyggnad. Dels är känsligheten för utbyggnad olika för olika miljöer (se nedan), dels bör man i
den kommunala planeringen försöka se till att inte en viss typ av miljö exploateras alltför mycket. Kommunal översiktsplan för
kustzonen (1-6 m djup) baserat på inventeringar motsvarande det som sker på land är en förutsättning för bra planering.
I brist på kunskap om exakt hur mycket som bör finnas av varje biotop, kan det vara en klok åtgärd att se till att alla i området förekommande biotoper åtminstone skyddas någonstans och samtidigt inte i för små och för splittrade områden. Olika biotoper är beroende av varandra och olika biotoper ger upphov till olika artsammansättningar, med andra ord finns det inga naturliga ”skräpmiljöer”! - Välj bästa byggnadsmetoder. Flera av de sätt som byggnationer påverkar miljön kan minskas om man använder förnuftiga metoder, t.ex. muddring under vinterhalvåret istället för sommarhalvåret, deposition av muddermassor på lämpliga ställen. Naturvårdsverket har en arbetsgrupp som under hösten 2006 arbetar med en ny vägledning för muddring. Uppsala länsstyrelse har själva utarbetat en vägledning för muddringsverksamhet [1].
Egenskaper hos platsen för byggande
Kommuner och länsstyrelser har ibland sina egna ”skräddarsydda” listor för vilka egenskaper man bör söka hos en plats för att vara lämplig för byggnation. Värmdö kommun har bl.a. utarbetat en strandskyddspolicy (2) till stöd för hantering av dispenser från strandskyddsbestämmelserna. Här är ett annat exempel på en lista för att bedöma tänkbara platser för bryggor och småbåtshamnar:
- grundområden ska ej exploateras
- områden som kan behöva underhållsmuddras i framtiden bör ej användas för hamnändamål
- utbyggnad av befintliga anläggningar är i allmänhet att föredra
- brygganläggningar får inte utgöra vandringshinder för laxfisk
- "värdefulla" kuststräckor som ej är exploaterade skall hållas fria från exploatering
- om man inom ett område kan plocka bort flera småbryggor och ersätta dessa med en större anläggning är detta att föredra
- pålade bryggor är ofta bättre ur miljösynpunkt än flytbryggor pga. mindre skuggningseffekter, påverkar ytströmmar mindre, inga 'pumpeffekter', osv.
- en ny hamnanläggning bör inte strida mot gällande riksintressen och strandskyddsbestämmelser för området
- inom naturreservat bör ingen exploatering ske
- planerade/tilltänkta småbåtshamnar bör finnas med i kommunens översiktsplan.
Punkt nr 3 (utbyggnad av befintliga anläggningar) kräver dock lite extra eftertanke: om platsen uppenbart är direkt olämplig, kan eventuellt en bra placerad nybyggnad i längden innebära en mindre påfrestning på miljön. Till exempel så behöver många hamnområden som används idag underhållsmuddras. Detta är ett problem inte minst längs ostkusten där landhöjningen är kraftig. Upprepad underhållsmuddring riskerar leda till ökad spridning av olika typer av miljögifter både lokalt och där muddermassor ska placeras. Om punkt tre följs alltför slaviskt kan detta alltså leda till att man bygger in sig i områden som behöver underhållsmuddras därför att man redan har etablerat sig på fel plats.
Miljöeffekter av sprängning i vatten
I samband med t.ex. utvidgningar av farleder mm. kan man ibland vilja spränga i vatten. De kända effekterna på miljön av undervattensexplosioner är sammanfattade i en rapport från FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) [ 3 ] . Avsnittet här nedan baseras i hög grad på denna rapport.
Undervattensexplosioner kan ge åtminstone två typer av skador på miljön, dels skador som orsakas direkt av detonationens fysikaliska effekter, dels skador som orsakas av ämnen som frigörs vid detonationen.
En undervattensexplosion genererar en kortvarig men mycket kraftig tryckvåg. Många faktorer påverkar tryckvågens egenskaper och därmed dess skadeverkningar, t.ex.
- laddningens typ och storlek
- avståndet från laddningen till en organism
- djupet som laddningen respektive organismen befinner sig på
- förekomst av hindrande eller reflekterande föremål
- om laddningen är nedgrävd eller exploderar i fria vattnet
- bottens egenskaper
- vattentemperatur och salthaltsgradienter
Effekterna av själva detonationen är väl utredda för fisk. Fisk med simblåsa (t.ex. torskfiskar, sill och strömming) är generellt betydligt känsligare än fiskar som saknar simblåsa (t.ex. plattfiskar). Effekterna kan vara direkta genom att fiskarna dör, eller indirekta genom att fiskarna ändrar beteende (t.ex. simbeteende) vilket gör dem mer känsliga för rovdjur.
Effekterna på fåglar och däggdjur är mindre kända. Fåglar som simmar på ytan är generellt mindre känsliga än fåglar och däggdjur, som befinner sig nere i vattnet. Allra minst vet man om effekter på ryggradslösa djur och växter. Det är dock rimligt att anta att de är mindre känsliga än t.ex fiskar med simblåsa, eftersom de i allmänhet inte har några stora gasfyllda håligheter. Det finns dock någar undersökningar som visar att både vattenlevande växter och ryggradslösa djur skadas eller dödas av undervattensexplosioner [ 3 ] .
De indirekta effekterna av ämnen som frigörs från explosionerna kan antingen vara på grund av sprängämnets akuta giftighet, av att sprängningen virvlar upp sediment (som i sin tur kan vara giftigt) och/eller att explosionsresterna innehåller gödande ämnen, bland annat mycket kväve.
Tekniska möjligheter att begränsa miljöeffekter av sprängningar i vatten
I FOIs rapport [ 3 ] delar man in de begränsande åtgärderna i tre klasser:
1) Sprängningens utformning
Genom att spränga i borrhål eller täcka över laddningen, snarare än att spränga på ytan av botten, når man dubbla fördelar genom att få större sprängverkan per kilo sprängämne, samtidigt som man minskar tryckvågen och därmed miljöriskerna. Att spränga genom en serie små seriekopplade explosioner med viss tidsförskjutning, snarare än en stor explosion, kan också vara ett sätt att få samma sprängverkan men med mindre tryckvåg.
2) Biologiska skyddsåtgärder
En viktig skyddsåtgärd är att spränga vid sådana tidpunkter att risken för att t.ex. fisk skall drabbas minimeras. Om sprängningen sker på relativt grunt vatten kan det vara en fördel att spränga under vintern, eftersom det normalt på vintern finns minst mängd organismer på grunt vatten. Ekolodsundersökningar av området kan avgöra om större fiskstim finns i riskområdet vid ett visst tillfälle. Kunskap om när fåglar och marina däggdjur brukar befinna sig i närheten kan också hjälpa till att bestämma när sprängningen kan ske med minsta möjliga negativa konsekvenser.
3) Fysikaliska skyddsåtgärder
En omdiskuterad skyddsåtgärd är att först spränga små explosioner för att skrämma iväg marina organismer från området innan den egentliga explosionen. Undersökningar med fisk visar t.ex. på att små explosioner inte har någon större skrämseleffekt utan t.o.m. kan attrahera större fisk och fåglar om explosionen leder till att små fiskar dör. Försök med ljudsignaler är mer lovande enligt FOI-rapporten. Här är det dock viktigt att samråda med experter på området (t.ex. Fiskeriverket) eftersom ljud under vissa förhållanden istället kan locka till sig fisk.
Skyddsbarriärer av luftbubblor kan mycket effektivt minska tryckvågorna från undervattensexplosioner och på så sätt minska miljöeffekterna. Även om det finns rapporter som varnar för metoden (bland annat för att den kan leda till en förlängning av tryckvågens impuls) tycks majoriteten av studierna visa att detta är en lovande metod [ 3 ] .
Erfarenheter i Sverige
På senare år har flera större projekt för utvidgning av farleder också omfattat undervattenssprängningar, t.ex. vid farledsutvidgningen i Göteborgs hamn och den pågående (2006) utvidgningen av farlederna till Stockholms hamn [ 4 ] . Mer information om dessa projekt (inklusive miljökonsekvensbeskrivningar och miljödomar) kan man få från Sjöfartsverket.
Effekter av fysisk utbyggnad av hamnar, bryggor m.m.
Samtliga grunda miljöer kan givetvis drabbas genom att utbyggnaden av t.ex. en ny hamn direkt kan förstöra eller helt ta bort biotopen. Konsekvenserna för biotopen av detta blir förmodligen minst om det drabbar musselbottnar, eftersom de har en relativt hög tolerans och snabb återhämtningstid när det gäller substratförlust och fysisk störning (se känslighetsanalysen under biotopen musselbottnar). Detta beror dock på hur och var byggandet sker. Om utbygganden innebär att musselbottnar på mjukbotten helt tas bort kan dock återhämtningstiden vara lång. Detta kan eventuellt motverkas genom att musselskal från den ursprungliga musselbottnen åter strös ut på botten efter muddringen. Skalen kommer då att fungera som hårt substrat som gynnar återkolonisationen av musslor. Den största effekten av byggnation kan man förmodligen se hos sjögräsängar eftersom miljön är mycket känslig för fysisk störning med lång återhämtningstid (se känslighetsanalysen under biotopen sjögräsängar). För grunda mjukbottnar utan vegetation kan byggnationen leda till ändrade strömförhållanden med risk för syrebrist och begränsad ljustillgång med minskad produktion som följd. Effekterna på tångbältet beror i hög grad på vad utbyggnaden leder till. Leder utbyggnaden till att hårt substrat avlägsnas eller att det sker en överlagring av ett tunt sedimentlager på t.ex. klippytorna där tången är fästad, minskar möjligheterna till nyrekrytering och överlevnad och en återkolonisation tar lång tid (se känslighetsanalysen under biotopen tångbälten).
Effekter av ljudstörning och visuell störning
Man vet ganska lite om effekterna av ljudstörning på marina organismer, framförallt när det gäller växter och ryggradslösa djur. Däremot finns det studier som visar att både fiskar och fåglar kan vara känsliga för ljudstörning. Bedömningen av olika biotopers känslighet kommer därför i hög grad att bero på hur viktiga miljöerna är för fisk och fågel. Av de fem biotoperna vi studerat inom MARBIPP kan man därför anta att musselbottnar är minst känslig (även om vissa musselbottnar, t.ex. på utsjöbankar i Östersjön, är mycket viktiga för fåglar). Både ålgräsängar och mjukbottnar är viktiga miljöer för fågel och fisk, och kan därför vara mer störningskänsliga, liksom ytnära tångbälten på väst- och ostkusten. Känsligheten hos djuplevande tångsamhällen i Östersjön och för kallvattenskoraller är mer svårbedömd.
Effekterna av ljudstörning och visuell störning på biotoperna är förmodligen minst under vinterhalvåret, åtminstone vad gäller fisk, eftersom många arter då söker sig till djupt vatten. Alltså finns goda skäl att så mycket som möjligt genomföra byggnationer under vinterhalvåret. Detsamma gäller förmodligen för fåglar, även om vissa grundområden kan vara speciellt värdefulla för flyttande fåglar under höst och vår. Detta gäller speciellt biotoperna: grunda mjukbottnar, tångbälten, sjögräsängar och musselbottnar. Lokala ornitologföreningar kan förmodligen ge råd om vilka områden som är viktiga för flyttfåglar och som övervintringsområden. Det är även viktigt med lokal kunskap om fiskreproduktionsområden.Effekter av gifter och näringsämnen
Om bygget innebär att man måste muddra, finns det en risk att näringsämnen och gifter som lagrats i sedimentet frigörs. Riskerna med detta beskrivs noggrannare t.ex. i avsnittet om mjukbottnar nedan. En analys av mängden olika giftiga substanser i sedimentet bör därför genomföras så att inte en oönskad spridning sker. Det finns tekniska lösningar som kan minska risken för lokala gift- och näringseffekter, t.ex. att deponera muddermassor på land och att muddra främst under vintern då den biologiska aktiviteten är lägst (se också avsnittet om sjögräs nedan).
De olika biotoperna vi undersökt inom MARBIPP kan vara olika känsliga för gifter och ökad halt av näringsämnen. Musselbiotopen är förmodligen minst känslig för gifter och övergödning, vad gäller musslorna själva. Effekterna på andra arter som lever i musselbottnar är mindre kända. Musslorna ackumulerar dock lätt vissa typer av gifter. Övriga biotoper (tångbälten, mjukbottnar, ålgräsängar, kallvattenskoraller) är förmodligen mer känsliga för både gifter och övergödning. Ålgräsängar och mjukbottnar innehåller sediment vilket gör att gifter och näringsämnen kan ackumuleras både i sedimentet och i organismerna. Blåstång och fucoider är kända för att ta upp mycket metaller. Den vuxna tångplantan tål relativt höga koncentrationer av t.ex. olika tungmetaller. Däremot vet vi inget om toleransen hos de associerade organismerna. Tång är som mest känslig under reproduktionen, detta gäller förmodligen även många associerade organismer.
Effekter av förändrad vattenomsättning
Byggnationer kan innebära att vattenomsättningen ändras, dvs. att vattenutbytet antingen ökar eller minskar. I bägge fallen kan det få konsekvenser för den lokala temperaturen, salthalten och syrehalten. Speciellt stora konsekvenser kan detta få i Östersjöns vikar, som är viktiga för fiskreproduktion av bl.a. abborre, karpfiskar och gädda. Om man med utbyggnaden också vill muddra i mynningsområdet (förmodligen dels för att underlätta för båttrafiken, men kanske också för att öka vattenomsättningen), kan detta innebära att temperaturförhållandena förändras och fiskreproduktionen försämras. Före varje sådant ingrepp bör man alltså göra en utredning och bedömning av områdets värde som reproduktionslokal för fisk (mer information om detta kan fås från Fiskeriverkets kustfiskelaboratorium).
Minskad vattengenomströmning är troligen negativ för samtliga av de undersökta biotoperna: sjögräsängar, grunda mjukbottnar, musselbottnar, tångbälten och kallvattenskoraller (pga. ökad risk för syrebrist, ökad risk för sedimentation, större salthaltsvariation). Av dessa biotoper kan det, främst för sjögräsängar och grunda mjukbottnar, finnas en negativ påverkan också av ökad vattengenomströmning, framförallt om den leder till erosion. Kallvattenskoraller, tångbältet och musselbottnar gynnas vanligen av en måttlig ökning av vattengenomströmningen, men detta bör bedömas från fall till fall.Sammantagen bedömning
Effekterna av byggande i vatten måste bedömas på två skalor, dels på större skala (vad är den kumulativa effekten av samtliga byggnationer i området som redan har skett och som planeras utifrån en kommunal översiktplan), dels lokalt (de lokala effekterna av just detta bygge). Att undvika negativa miljöeffekter är därför en fråga om att dels ha en plan för byggande i hela området, dels välja plats för det enskilda objektet och att använda bra metoder vid byggandet.
Vilka av biotoperna som skall prioriteras för skydd respektive främst bebyggas beror därför på det lokala och regionala landskapet, samt av omfattningen av tidigare byggnationer. Det är viktigt att komma ifrån tanken på att främst bygga i grunda vegetationsfria mjukbottnar. Flertalet plattfiskarter är t.ex. direkt beroende av biotoper fria från makrovegetation för sin överlevnad och tillväxt. Alla miljöer har sina speciella värden och sin speciella artsammansättning.Effekter av byggande på enskilda biotoper
Texten nedan är baserad på sidorna om respektive biotop.Sjögräsängar
Bryggor, kajer, vägbankar, ledningar och andra fasta konstruktioner i havet påverkar sjögrässamhället på flera olika sätt. Om byggnation sker på grund mjukbotten så tas areal i anspråk där sjögräs skulle kunna växa. Rördragning bör ej ske under sommaren. I konstruktionens närhet kan skuggning av botten medföra att fotosyntesen hos växter hämmas; vidare kan associerade arters ekologi, t.ex. fiskars födosök, påverkas. Fasta strukturer påverkar ofta vattenomsättningen vilket kan både gynna och missgynna sjögräs. Vid bryggor kan båttrafik medföra störning på grund av propelleraktivitet, svall, ökad grumlighet i vattnet, samt utsläpp av olja och bensin.
Muddring i ålgräs medför med största sannolikhet förlust av ålgräs under en mycket lång tid, inte bara av den muddrade ytan utan även av intilliggande ålgräsytor. Dessa ingrepp bör därför undvikas eftersom ålgräs har stor ekologisk betydelse och genom decennier har minskat i omfattning.
Muddring kan påverka ålgräsängar på flera sätt:
- genom att mekaniskt ta bort och/eller skada plantor
- genom att ändra strömförhållanden/exponeringsgrad
- genom att öka sedimentationsgraden under muddringen
- genom att lösgöra näringsämnen och gifter från sedimentet
- genom buller, sedimentation mm. störa den associerade faunan
- genom ökad turbiditet
Problemet med mekanisk påverkan är självfallet svårt att undvika helt, eftersom detta är vad muddringen syftar till. Det kan minskas genom t.ex. att
- minimera omfattningen av muddringen
- om möjligt koncentrera muddringen till de delar av området som inte bedöms som nuvarande eller möjliga ålgräsbiotoper
- eventuellt genomföra omlokalisering av existerande äng till närliggande botten av lämplig beskaffenhet och djup.
Problemet med ändrade strömningsförhållanden kan motverkas genom att
- undvika eller minimera förändringen av områdets bottentopografi,
- bevara sandrevlar och andra bottenförhållanden också utanför ålgräsängen, om en sådan sandrevel påverkar strömförhållandena inne i ålgräsängen,
- inte minska strömsättningen genom att dumpa muddermassor alltför nära ålgräsängen.
Problemet med ökad sedimentation under muddringen kan motverkas genom att
- begränsa muddringen till perioder då tillväxten av ålgräs och associerad flora och fauna är låg, dvs. under vinterhalvåret,
- minimera sedimentspridning genom att t.ex. använda sedimentationsskyddande dukar kring mudderplatsen,
- hindra läckage av sediment från deponeringsplatserna, vare sig dessa är på land eller i vattnet.
Problemet med frigörande av näringsämnen eller gifter kan motverkas genom att
- ta sedimentprover för att undersöka gifthalter före man ger tillstånd till muddring. Om gifthalterna i sedimentet är kraftigt förhöjda bör man inte tillåta muddringen, eller endast tillåta muddring med en teknik som minimerar sedimentspridning.
- förlägga muddringen till perioder då tillväxten av ålgräs och annan flora och fauna är låg, dvs. under vinterhalvåret.
- Den grunda högproduktiva sedimentytan avlägsnas vid muddring och ersätts av en djupare botten med lägre produktion. Det tar dessutom en viss tid (flera år) innan ett djursamhälle har etablerat sig på den muddrade ytan. Den låga produktionen består i det muddrade området främst beroende på lägre vattentemperatur, samt mindre ljus och näring.
- Vattencirkulationen förändras i det muddrade området. Minskad vattenomsättning i området som muddrats leder till ökad sedimentation, ökad syreförbrukning och ibland syrgasbrist. Detta påverkar generellt sett djurlivet negativt. Ökad sedimentation kan leda till ökad ansamlig av gifter till den muddrade botten om utsläpp finns i närheten från exempelvis en hamn. De kontaminerade sedimenten kan dock regelbundet eller periodvis virvlas upp på grund av båttrafik, och gifter kan spridas vidare.
- Fisk som normalt växer upp eller hämtar sin föda på grunda mjukbottnar kan inte utnyttja det muddrade området effektivt. Effekten på olika fiskar kan variera beroende på arternas känslighet, men minskad förekomst av fisk orsakas generellt av att djupet är för stort, temperaturen är för låg, födotillgången har minskat eller att det råder syrebrist i det muddrade området. Exempelvis bottenfäller plattfisklarver, som rödspotta, på grunda (< 1 m) mjukbottnar, och dessa grunda miljöer är således en viktig del i rödspottans livscykel.
- Vid muddring sker alltid en viss spridning av muddermassor. Detta kan leda till ökad grumlighet och skuggning av vegetation i området eller till ökad sedimentation av närliggande sediment- eller klippbottnar. Spridning av sediment sker också vid tippning, och på tippningsplatsen försvinner ett tidigare bottensamhälle. Efter sedimentspridning sker i regel en återhämtning av bottensamhället, som kan ta olika lång tid (månader till år) beroende på områdets karaktär.
- Det bildas ofta fickor dvs. lokala fördjupningar vid muddringar vilket leder till ökade ansamling av drivande alger och syrebrist.
- Påverkan på vattencirkulationen sker genom att vattnets hasighet reduceras och strömmar kan förändras. I skyddade områden med redan begränsat vattenutbyte kan en bryggkonstruktion leda till ökad sedimentation, ökad syreförbrukning och syrebrist. Livsmiljön för djurlivet kan då försämras på ett liknande sätt som när vattenutbytet begränsas vid muddring (se ovan).
- Konstruktioner i havet innebär att ljuset som tränger ner i vattnet reduceras. Detta leder till minskad produktion av växter, och exempelvis minskad djuputbredning av bentiska mikroalger som har en viktig roll på grunda sedimentbottnar.
- Konstruktioner i havet skapar nya miljöer av hårdbotten som kan attrahera både fastsittande organismer och fiskar, och kan således ha positiva effekter för området om vattenmiljön i övrigt är god.
- Vägledning för muddringsverksamhet i Uppsala län, Länsstyrelsens meddelande 2004:9, ISSN 0284-6594.
- Strandskyddspolicy, Värmdö kommun antagen 2005-05-25.
- Karlsson R-M, Almström H, Berglind, R (2004). Miljöeffekter av undervattenssprängningar. En litteraturstudie. FOI-rapport 1193-SE. ISSN 1650-1942.
- Projektet INMI/SJÖ hemsida (oktober 2006). Planerade åtgärder i farlederna till Stockholms hamn.
- Blomqvist S, Ekologisk bedömningsgrund för muddring och muddertippning. 1982.
Grunda Mjukbottnar
Byggande i vatten längs våra kuster påverkar i första hand den grundaste kustzonen. De vanligaste ingreppen omfattar någon form av muddring för att skapa större vattendjup, eller utfyllnad för att skapa land som kan bebyggas. I samband med detta tillkommer också olika typer av konstruktioner i form av bryggor, kajer eller liknande. De grunda mjukbottnarna har ofta ett litet vattendjup och ett skyddat läge i skärgården, och det är i regel dessa områden som påverkas mest vid byggande i vatten.
Muddring
Muddring av grunda mjukbottnar görs i första hand för att öka vattendjupet och möjliggöra båttrafik. När sediment avlägsnas från ett grundområde förändras områdets karaktär och funktion avsevärt. Nedan anges några viktiga ekologiska förändringar som sker i samband med muddringsaktivitet. Därefter föreslås några allmänna principer som bör tillämpas vid muddring och tippning.
Allmänna regler som man bör tänka på vid muddring är: Muddring bör ske på vinterhalvåret då den biologiska aktiviteten i grundområdena är låg. Spridning av mudder skall minimeras. Tippade muddermassor skall ligga still och ej spridas. Starkt kontaminerade muddermassor skall ej spridas i havet.
Bryggor, annat byggande
Bryggor och andra konstruktioner i havet medför i allmänhet att vattencirkulationen påverkas och att bottensedimentet skuggas. Konstruktioner skapar samtidigt nya miljöer som kan attrahera växter och djur. De övergripande effekterna av byggande inom grunda mjukbottenområden är att:
Musslelbottnar
Muddring har kortsiktigt en negativ effekt pga. sedimentation, men i allmänhet sker en snabb återhämtning. Vid muddringar bör särskild hänsyn tas till att gamla musselbankar på mjuka bottnar ej avlägsnas.
Bryggor har ingen negativ effekt utan snarare positiv effekt, eftersom substrat tillförs och bryggorna kan skugga ut alger som konkurrerar om utrymme. Däremot kan bryggor ge sekundära negativa effekter på musslelbottnarna, genom ökad båttrafik, med båtar som är målade med giftiga båtbottenfärger.Tångbälten
Muddring kan ha negativa effekter på tångsamhället både på kort och lång sikt. Storleken på effekten beror på hur storskalig muddringen är, på vattenutbytet dvs. hur utsatt platsen är för vågpåverkan så att uppgrumlat material spolas bort snabbt, respektive på avståndet till närmaste tångsamhälle (5). För genetiska aspekter på fragmentering av tångbältet, se vidare under Biotoper/Tångbälten/planering.
Enstaka bryggor har troligen liten påverkan på närliggande tångsamhällen. Ett större antal bryggor, dvs. en småbåtshamn eller marina, kan ha direkt påverkan genom att minska vattengenomströmningen och vågexponeringen, vilket gör vattnet mer stillastående. En indirekt påverkan är att båttrafiken gör vattnet mer grumligt. Detta kan leda till att tången inte kan växa lika djupt som tidigare. Andra sekundära effekter av en ökad båttrafik är läckage av giftiga båtbottenfärger, bensin, olja och utsläpp av latrin, om denna inte tas omhand i land. Ökad båttrafik kan även leda till ett direkt slitage av tångplantor och båttrafik kan negativt påverka t.ex. fisken i tångsamhället.KallvattensKoraller
Det är förmodligen sällan aktuellt med byggande i vatten som direkt påverkar djupa korallbiotoper, med undantag av offshoreverksamhet samt utläggning av kablar och pipelines. Däremot är det väsentligt att bedöma indirekt påverkan genom förhöjd partikelhalt i vattnet pga. resuspension och strömtransport av partikulärt material till dessa känsliga biotoper.
I samband med muddring är det viktigt att se till att tippning av muddermassor inte görs på ett sådant sätt att massorna kan påverka djupa korallbiotoper, antingen direkt genom övertäckning, eller indirekt genom resuspension, transport med strömmar till korallbiotoper och ändrade strömförhållanden.