• ankare
  • Byggande i vatten

    Under den här rubriken gör vi ett försök till sammanfattning av hur byggande i vatten kan påverka de marina biotoperna: sjögräsängar, grunda mjukbottnar, musselbottnar, tångbälten och kallvattenskoraller. Vi vill påpeka att texten nedan är generaliseringar där flera aspekter saknas. Förhållandena utefter våra kuster är mycket variabla. Detta innebär att man i varje enskilt fall måste ta hänsyn till de specifika förhållanden som råder.Här är utgångspunkten ett landskapsperspektiv, där vi jämför mellan de fem biotoperna. Vi gör först en kort genomgång av byggandet och behandlar sedan varje biotop för sig.

    Hur kan byggande i vatten påverka miljön?

    Byggande i vatten kan påverka miljöer på många olika sätt:

    Effekterna kan dels ske under själva byggtiden, dels efteråt som en effekt av det som byggts (t.ex. effekter av båttrafik från en marina, effekter av gödning från en avloppsledning, effekter av magnetiska fält från en kraftledning). Här diskuterar vi främst effekter under själva byggandet.

    Vilka miljöer kan drabbas

    Av de fem miljöer vi tar upp här: sjögräsängar, grunda mjukbottnar, musselbottnar, tångbälten och kallvattenkoraller kan samtliga påverkas av byggande. Risken är förmodligen minst för kallvattenskoraller, där det främst är dragning av kablar som kan påverka biotopen (detta gäller i Sverige, internationellt är oljeutvinning ett hot mot kallvattenskoraller).

    Miljöproblemen i samband med byggande kan lösas på åtminstone tre sätt:
    1. Undvik/minska byggandet. Detta är inte lätt: trycket på vissa kuststräckor för utbyggnad för fler båtplatser är enormt, utbyggnad av kommunala avloppsnät (i sig en positiv miljöåtgärd) kräver fler ledningar, utbyggnad av vindkraft (för miljövänlig energiförsörjning) m.m. Lösningen är att planera för framtiden, en kommunal planering i vattnet motsvarande det som sker på land. Detta innebär att man tar ett helhetsgrepp i planeringen och försöker förutsäga långsiktiga effekter av många ”små” beslut under en längre tid.
    2. Välj platserna för utbyggnad. Dels är känsligheten för utbyggnad olika för olika miljöer (se nedan), dels bör man i den kommunala planeringen försöka se till att inte en viss typ av miljö exploateras alltför mycket. Kommunal översiktsplan för kustzonen (1-6 m djup) baserat på inventeringar motsvarande det som sker på land är en förutsättning för bra planering.
      I brist på kunskap om exakt hur mycket som bör finnas av varje biotop, kan det vara en klok åtgärd att se till att alla i området förekommande biotoper åtminstone skyddas någonstans och samtidigt inte i för små och för splittrade områden. Olika biotoper är beroende av varandra och olika biotoper ger upphov till olika artsammansättningar, med andra ord finns det inga naturliga ”skräpmiljöer”!
    3. Välj bästa byggnadsmetoder. Flera av de sätt som byggnationer påverkar miljön kan minskas om man använder förnuftiga metoder, t.ex. muddring under vinterhalvåret istället för sommarhalvåret, deposition av muddermassor på lämpliga ställen. Naturvårdsverket har en arbetsgrupp som under hösten 2006 arbetar med en ny vägledning för muddring. Uppsala länsstyrelse har själva utarbetat en vägledning för muddringsverksamhet [1].

    Egenskaper hos platsen för byggande

    Kommuner och länsstyrelser har ibland sina egna ”skräddarsydda” listor för vilka egenskaper man bör söka hos en plats för att vara lämplig för byggnation. Värmdö kommun har bl.a. utarbetat en strandskyddspolicy (2) till stöd för hantering av dispenser från strandskyddsbestämmelserna. Här är ett annat exempel på en lista för att bedöma tänkbara platser för bryggor och småbåtshamnar:

    Punkt nr 3 (utbyggnad av befintliga anläggningar) kräver dock lite extra eftertanke: om platsen uppenbart är direkt olämplig, kan eventuellt en bra placerad nybyggnad i längden innebära en mindre påfrestning på miljön. Till exempel så behöver många hamnområden som används idag underhållsmuddras. Detta är ett problem inte minst längs ostkusten där landhöjningen är kraftig. Upprepad underhållsmuddring riskerar leda till ökad spridning av olika typer av miljögifter både lokalt och där muddermassor ska placeras. Om punkt tre följs alltför slaviskt kan detta alltså leda till att man bygger in sig i områden som behöver underhållsmuddras därför att man redan har etablerat sig på fel plats.

    Miljöeffekter av sprängning i vatten

    I samband med t.ex. utvidgningar av farleder mm. kan man ibland vilja spränga i vatten. De kända effekterna på miljön av undervattensexplosioner är sammanfattade i en rapport från FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) [ 3 ] . Avsnittet här nedan baseras i hög grad på denna rapport.

    Undervattensexplosioner kan ge åtminstone två typer av skador på miljön, dels skador som orsakas direkt av detonationens fysikaliska effekter, dels skador som orsakas av ämnen som frigörs vid detonationen.

    En undervattensexplosion genererar en kortvarig men mycket kraftig tryckvåg. Många faktorer påverkar tryckvågens egenskaper och därmed dess skadeverkningar, t.ex.

    Effekterna av själva detonationen är väl utredda för fisk. Fisk med simblåsa (t.ex. torskfiskar, sill och strömming) är generellt betydligt känsligare än fiskar som saknar simblåsa (t.ex. plattfiskar). Effekterna kan vara direkta genom att fiskarna dör, eller indirekta genom att fiskarna ändrar beteende (t.ex. simbeteende) vilket gör dem mer känsliga för rovdjur.

    Effekterna på fåglar och däggdjur är mindre kända. Fåglar som simmar på ytan är generellt mindre känsliga än fåglar och däggdjur, som befinner sig nere i vattnet. Allra minst vet man om effekter på ryggradslösa djur och växter. Det är dock rimligt att anta att de är mindre känsliga än t.ex fiskar med simblåsa, eftersom de i allmänhet inte har några stora gasfyllda håligheter. Det finns dock någar undersökningar som visar att både vattenlevande växter och ryggradslösa djur skadas eller dödas av undervattensexplosioner [ 3 ] .

    De indirekta effekterna av ämnen som frigörs från explosionerna kan antingen vara på grund av sprängämnets akuta giftighet, av att sprängningen virvlar upp sediment (som i sin tur kan vara giftigt) och/eller att explosionsresterna innehåller gödande ämnen, bland annat mycket kväve.

    Tekniska möjligheter att begränsa miljöeffekter av sprängningar i vatten

    I FOIs rapport [ 3 ] delar man in de begränsande åtgärderna i tre klasser:

    1) Sprängningens utformning

    Genom att spränga i borrhål eller täcka över laddningen, snarare än att spränga på ytan av botten, når man dubbla fördelar genom att få större sprängverkan per kilo sprängämne, samtidigt som man minskar tryckvågen och därmed miljöriskerna. Att spränga genom en serie små seriekopplade explosioner med viss tidsförskjutning, snarare än en stor explosion, kan också vara ett sätt att få samma sprängverkan men med mindre tryckvåg.

    2) Biologiska skyddsåtgärder

    En viktig skyddsåtgärd är att spränga vid sådana tidpunkter att risken för att t.ex. fisk skall drabbas minimeras. Om sprängningen sker på relativt grunt vatten kan det vara en fördel att spränga under vintern, eftersom det normalt på vintern finns minst mängd organismer på grunt vatten. Ekolodsundersökningar av området kan avgöra om större fiskstim finns i riskområdet vid ett visst tillfälle. Kunskap om när fåglar och marina däggdjur brukar befinna sig i närheten kan också hjälpa till att bestämma när sprängningen kan ske med minsta möjliga negativa konsekvenser.

    3) Fysikaliska skyddsåtgärder

    En omdiskuterad skyddsåtgärd är att först spränga små explosioner för att skrämma iväg marina organismer från området innan den egentliga explosionen. Undersökningar med fisk visar t.ex. på att små explosioner inte har någon större skrämseleffekt utan t.o.m. kan attrahera större fisk och fåglar om explosionen leder till att små fiskar dör. Försök med ljudsignaler är mer lovande enligt FOI-rapporten. Här är det dock viktigt att samråda med experter på området (t.ex. Fiskeriverket) eftersom ljud under vissa förhållanden istället kan locka till sig fisk.

    Skyddsbarriärer av luftbubblor kan mycket effektivt minska tryckvågorna från undervattensexplosioner och på så sätt minska miljöeffekterna. Även om det finns rapporter som varnar för metoden (bland annat för att den kan leda till en förlängning av tryckvågens impuls) tycks majoriteten av studierna visa att detta är en lovande metod [ 3 ] .

    Erfarenheter i Sverige

    På senare år har flera större projekt för utvidgning av farleder också omfattat undervattenssprängningar, t.ex. vid farledsutvidgningen i Göteborgs hamn och den pågående (2006) utvidgningen av farlederna till Stockholms hamn [ 4 ] . Mer information om dessa projekt (inklusive miljökonsekvensbeskrivningar och miljödomar) kan man få från Sjöfartsverket.

    Effekter av fysisk utbyggnad av hamnar, bryggor m.m.

    Samtliga grunda miljöer kan givetvis drabbas genom att utbyggnaden av t.ex. en ny hamn direkt kan förstöra eller helt ta bort biotopen. Konsekvenserna för biotopen av detta blir förmodligen minst om det drabbar musselbottnar, eftersom de har en relativt hög tolerans och snabb återhämtningstid när det gäller substratförlust och fysisk störning (se känslighetsanalysen under biotopen musselbottnar). Detta beror dock på hur och var byggandet sker. Om utbygganden innebär att musselbottnar på mjukbotten helt tas bort kan dock återhämtningstiden vara lång. Detta kan eventuellt motverkas genom att musselskal från den ursprungliga musselbottnen åter strös ut på botten efter muddringen. Skalen kommer då att fungera som hårt substrat som gynnar återkolonisationen av musslor. Den största effekten av byggnation kan man förmodligen se hos sjögräsängar eftersom miljön är mycket känslig för fysisk störning med lång återhämtningstid (se känslighetsanalysen under biotopen sjögräsängar). För grunda mjukbottnar utan vegetation kan byggnationen leda till ändrade strömförhållanden med risk för syrebrist och begränsad ljustillgång med minskad produktion som följd. Effekterna på tångbältet beror i hög grad på vad utbyggnaden leder till. Leder utbyggnaden till att hårt substrat avlägsnas eller att det sker en överlagring av ett tunt sedimentlager på t.ex. klippytorna där tången är fästad, minskar möjligheterna till nyrekrytering och överlevnad och en återkolonisation tar lång tid (se känslighetsanalysen under biotopen tångbälten).

    Effekter av ljudstörning och visuell störning

    Man vet ganska lite om effekterna av ljudstörning på marina organismer, framförallt när det gäller växter och ryggradslösa djur. Däremot finns det studier som visar att både fiskar och fåglar kan vara känsliga för ljudstörning. Bedömningen av olika biotopers känslighet kommer därför i hög grad att bero på hur viktiga miljöerna är för fisk och fågel. Av de fem biotoperna vi studerat inom MARBIPP kan man därför anta att musselbottnar är minst känslig (även om vissa musselbottnar, t.ex. på utsjöbankar i Östersjön, är mycket viktiga för fåglar). Både ålgräsängar och mjukbottnar är viktiga miljöer för fågel och fisk, och kan därför vara mer störningskänsliga, liksom ytnära tångbälten på väst- och ostkusten. Känsligheten hos djuplevande tångsamhällen i Östersjön och för kallvattenskoraller är mer svårbedömd.

    Effekterna av ljudstörning och visuell störning på biotoperna är förmodligen minst under vinterhalvåret, åtminstone vad gäller fisk, eftersom många arter då söker sig till djupt vatten. Alltså finns goda skäl att så mycket som möjligt genomföra byggnationer under vinterhalvåret. Detsamma gäller förmodligen för fåglar, även om vissa grundområden kan vara speciellt värdefulla för flyttande fåglar under höst och vår. Detta gäller speciellt biotoperna: grunda mjukbottnar, tångbälten, sjögräsängar och musselbottnar. Lokala ornitologföreningar kan förmodligen ge råd om vilka områden som är viktiga för flyttfåglar och som övervintringsområden. Det är även viktigt med lokal kunskap om fiskreproduktionsområden.

    Effekter av gifter och näringsämnen

    Om bygget innebär att man måste muddra, finns det en risk att näringsämnen och gifter som lagrats i sedimentet frigörs. Riskerna med detta beskrivs noggrannare t.ex. i avsnittet om mjukbottnar nedan. En analys av mängden olika giftiga substanser i sedimentet bör därför genomföras så att inte en oönskad spridning sker. Det finns tekniska lösningar som kan minska risken för lokala gift- och näringseffekter, t.ex. att deponera muddermassor på land och att muddra främst under vintern då den biologiska aktiviteten är lägst (se också avsnittet om sjögräs nedan). 

    De olika biotoperna vi undersökt inom MARBIPP kan vara olika känsliga för gifter och ökad halt av näringsämnen. Musselbiotopen är förmodligen minst känslig för gifter och övergödning, vad gäller musslorna själva. Effekterna på andra arter som lever i musselbottnar är mindre kända. Musslorna ackumulerar dock lätt vissa typer av gifter. Övriga biotoper (tångbälten, mjukbottnar, ålgräsängar, kallvattenskoraller) är förmodligen mer känsliga för både gifter och övergödning. Ålgräsängar och mjukbottnar innehåller sediment vilket gör att gifter och näringsämnen kan ackumuleras både i sedimentet och i organismerna. Blåstång och fucoider är kända för att ta upp mycket metaller. Den vuxna tångplantan tål relativt höga koncentrationer av t.ex. olika tungmetaller. Däremot vet vi inget om toleransen hos de associerade organismerna. Tång är som mest känslig under reproduktionen, detta gäller förmodligen även många associerade organismer.

    Effekter av förändrad vattenomsättning

    Byggnationer kan innebära att vattenomsättningen ändras, dvs. att vattenutbytet antingen ökar eller minskar. I bägge fallen kan det få konsekvenser för den lokala temperaturen, salthalten och syrehalten. Speciellt stora konsekvenser kan detta få i Östersjöns vikar, som är viktiga för fiskreproduktion av bl.a. abborre, karpfiskar och gädda. Om man med utbyggnaden också vill muddra i mynningsområdet (förmodligen dels för att underlätta för båttrafiken, men kanske också för att öka vattenomsättningen), kan detta innebära att temperaturförhållandena förändras och fiskreproduktionen försämras. Före varje sådant ingrepp bör man alltså göra en utredning och bedömning av områdets värde som reproduktionslokal för fisk (mer information om detta kan fås från Fiskeriverkets kustfiskelaboratorium).

    Minskad vattengenomströmning är troligen negativ för samtliga av de undersökta biotoperna: sjögräsängar, grunda mjukbottnar, musselbottnar, tångbälten och kallvattenskoraller (pga. ökad risk för syrebrist, ökad risk för sedimentation, större salthaltsvariation). Av dessa biotoper kan det, främst för sjögräsängar och grunda mjukbottnar, finnas en negativ påverkan också av ökad vattengenomströmning, framförallt om den leder till erosion. Kallvattenskoraller, tångbältet och musselbottnar gynnas vanligen av en måttlig ökning av vattengenomströmningen, men detta bör bedömas från fall till fall.

    Sammantagen bedömning

    Effekterna av byggande i vatten måste bedömas på två skalor, dels på större skala (vad är den kumulativa effekten av samtliga byggnationer i området som redan har skett och som planeras utifrån en kommunal översiktplan), dels lokalt (de lokala effekterna av just detta bygge). Att undvika negativa miljöeffekter är därför en fråga om att dels ha en plan för byggande i hela området, dels välja plats för det enskilda objektet och att använda bra metoder vid byggandet.

    Vilka av biotoperna som skall prioriteras för skydd respektive främst bebyggas beror därför på det lokala och regionala landskapet, samt av omfattningen av tidigare byggnationer. Det är viktigt att komma ifrån tanken på att främst bygga i grunda vegetationsfria mjukbottnar. Flertalet plattfiskarter är t.ex. direkt beroende av biotoper fria från makrovegetation för sin överlevnad och tillväxt. Alla miljöer har sina speciella värden och sin speciella artsammansättning.

    Effekter av byggande på enskilda biotoper

    Texten nedan är baserad på sidorna om respektive biotop.

    Sjögräsängar

    Bryggor, kajer, vägbankar, ledningar och andra fasta konstruktioner i havet påverkar sjögrässamhället på flera olika sätt. Om byggnation sker på grund mjukbotten så tas areal i anspråk där sjögräs skulle kunna växa. Rördragning bör ej ske under sommaren. I konstruktionens närhet kan skuggning av botten medföra att fotosyntesen hos växter hämmas; vidare kan associerade arters ekologi, t.ex. fiskars födosök, påverkas. Fasta strukturer påverkar ofta vattenomsättningen vilket kan både gynna och missgynna sjögräs. Vid bryggor kan båttrafik medföra störning på grund av propelleraktivitet, svall, ökad grumlighet i vattnet, samt utsläpp av olja och bensin.

    Muddring i ålgräs medför med största sannolikhet förlust av ålgräs under en mycket lång tid, inte bara av den muddrade ytan utan även av intilliggande ålgräsytor. Dessa ingrepp bör därför undvikas eftersom ålgräs har stor ekologisk betydelse och genom decennier har minskat i omfattning.

    Muddring kan påverka ålgräsängar på flera sätt:

    Problemet med mekanisk påverkan är självfallet svårt att undvika helt, eftersom detta är vad muddringen syftar till. Det kan minskas genom t.ex. att

    Problemet med ändrade strömningsförhållanden kan motverkas genom att

    Problemet med ökad sedimentation under muddringen kan motverkas genom att

    Problemet med frigörande av näringsämnen eller gifter kan motverkas genom att

    Sök i MARBIPP