• ankare
  • Arter & funktioner

    Djupa korallbiotoper har en hög biologisk mångfald [2]. På korallrevet i Säcken har minst 20 arter påträffats som inte har observerats på andra håll i svenska vatten [15]. Totalt har över 300 arter beskrivits från denna lokal, trots att ett flertal artrika djurgrupper inte har studerats närmare [15,16]. Sammanställning av artuppgifter från ett flertal ögonkorallrev i Nordostatlanten har resulterat i en artlista på över 1300 arter. Även i detta fall saknas detaljerade uppgifter rörande ett flertal potentiellt mycket artrika djurgrupper [169], vilket innebär att antalet arter troligen är fler än 1300. Vid jämförelser av den associerade faunan på några av reven i Koster/Hvaler-området visade det sig att varje rev har en delvis unik fauna när det gäller sammansättning av arter samt i vilka individantal dessa arter finns. På de större reven fanns det fler arter medan det minsta revet, Säckenrevet, hade högst individantal i respektive art [24]. Även biotoper som domineras av hornkoraller uppvisar hög artrikedom, men för dessa miljöer är kunskapsunderlaget ännu mycket bristfälligt [2,18,19,35].

    Biomassan av associerade organismer är vanligen mycket hög i korallmiljöer, men ännu saknas kvantitativa beräkningar. Data saknas också över hur stor den biologiska produktionen är. Både när det gäller individantal och biomassa dominerar vanligen olika typer av filtrerare (koraller, anemoner, svampdjur, sjöpungar, havsborstmaskar och hårstjärnor), men även detritivorer, dvs. djur som äter organiskt material i sedimentet (t.ex. sjöborrar och havsborstmaskar) och rörliga rovdjur (t.ex. fiskar, kräftdjur, sjöstjärnor) kan förekomma i stora individantal [17,24].

    Karaktäriserande arter och nyckelarter

    A. Karaktäriserande arter

    Ögonkorallen (Lophelia pertusa) är biotopbildande och utgör en viktig livsmiljö för många andra arter [2, 36]. Ögonkorall är lätt att identifiera, och kan knappast förväxlas med andra arter i svenska vatten. Även hornkoraller, som sjöris (Paramuricea placomus) och risgrynskorall (Primnoa resedaeformis) är biotopbildande och därmed karaktäriserande för biotopen. Hornkoraller som grupp är relativt lätt att identifiera, däremot kan det vara svårt för en icke-expert att skilja olika arter av hornkoraller åt.

    B. Nyckelarter

    Ögonkorallen (Lophelia pertusa) är biotopbildande och utgör en viktig livsmiljö för många andra arter [2, 36]. Framför allt är det de döda partierna av korallstrukturen som bildar livsmiljöer för ett stort antal arter [23]. En liknande funktion kan även kolonier av den rörbyggande havsborstmasken Filograna implexa, som är vanligt förekommande i korallbiotoper, ha (Lundälv & Jonsson pers obs). Även hornkoraller, som sjöris (Paramuricea placomus) och risgrynskorall (Primnoa resedaeformis), är habitatbildande och bildar attraktiva livsmiljöer för andra arter som t.ex. kräftdjur och medusahuvuden (Gorgonocephalus sp.) [18,19]. I djupa korallbiotoper utgör vanligen olika arter av svampdjur också ett viktigt inslag och kan ibland bidra till uppbyggnad av komplicerade tredimensionella strukturer som utnyttjas av andra arter [9,17].

    Bolocera och Lit

    Runt rev av ögonkorall (Lophelia pertusa) finns områden med dött korallgrus, vilka har ett rikt djurliv. På bilden syns  klumpanemonen (Bolocera tuediae) tillsammans med trollkrabbor (Lithodes maja). Trollkrabborna tar ofta skydd under klumpanemonerna mot rovdjur. Foto: Tomas Lundälv.

    Filograna och Lithodes

    Havsborstmasken, Filograna implexa, bygger ofta stora kolonier där andra arter kan söka skydd, som här en trollhummer (Munida rugosa). Foto: Tomas Lundälv.

    Paramuricea och Gorgoncephalus

    Medusahuvudet, Gorgonocephalus caputmedusae, en säregen art av ormstjärnor. Den klättrar gärna upp på kolonier av sjöriset (Paramuricea placomus) för att fånga sina byten, små kräftdjur, som simmar omkring i vattenpelaren. Foto: Tomas Lundälv.

    Strukturella nyckelarter

    Geodia och Acesta

    Det stora svampdjuret Geodia baretti tillsammans med en limamussla (Acesta excavata). Foto: Tomas Lundälv.

    PÅhakellia och Axinella

    Stora svampdjur som här elefantörat (Phakellia ventilabrum) och Axinella rugosa kan utgöra tillfälliga hemvister för t.ex. räkor. Foto: Tomas Lundälv.

    Funktionella nyckelarter/grupper av arter

    Vid massförekomst kan filtrerare som hårstjärnor (Harthrometra sarsi, Antedon petasus) sannolikt kontrollera nyetablering av andra arter genom att äta upp en stor del av korallernas larver. Vissa svampdjur (Mycale lingua, Hymedesmia sp.) kan växa över och döda strukturbildande koraller.

    Lophelia koloni och Mycale

    Svampdjuret Mycale lingua växer snabbare än ögonkorallen och kan täcka en korallkoloni helt. Foto: Tomas Lundälv.

    Andra viktiga arter

    Korallmiljöer utgör betydelsefulla närings- och uppväxtmiljöer för ett flertal fiskarter, både sådana som är sällsynta i andra miljöer (t.ex. klykskrabb, högfenig smörbult, brunsnultra, havsmus och sådana som har kommersiell betydelse (torsk, gråsej, havskatt, lubb, långa, marulk) [2]. Rödlistade koralldjur som är vanliga i djupa korallbiotoper är havsanemonerna Actinostola callosa (Sårbar, VU) och Protanthea simplex (Missgynnad, NT), ögonkorall Lophelia pertusa (Akut hotad, CR), hornkorallerna Muriceides kuekanthali (Kunskapsbrist, DD), Primnoa resedaeformis (Starkt hotad, EN), och Swiftia pallida (Kunskapsbrist, DD). Stark association till korallmiljöer harockså den märkliga ormstjärnan medusahuvudet (Gorgonocephalus caputmedusae, Missgynnad, NT).

    Havsmus

    En havsmus (Chimaera monstrosa) som “flyger” över havsbotten. Foto: Tomas Lundälv.

    Actinostola

    Den stora anemonen Actinostola callosa. Foto: Tomas Lundälv.

    Gorgoncephalus

    Medusahuvuden (Gorgonocephalus caputmedusae) på rad längs en kant där de utnyttjar den extra starka strömmen med födopartiklar över kanten. Foto: Tomas Lundälv.

    Sök i MARBIPP