Tillväxt och ålder på rev
Närbild av ögonkorall (Lophelia pertusa). De vita prickarna på tentaklerna består av batterier av nässelceller. Foto: L-O Loo.
Flertalet arter av kallvattenskoraller har en långsam tillväxt och hög livslängd, vilket innebär att säsongsvariationer är av begränsad betydelse [2,28]. Hos ögonkorallen har man uppmätt en tillväxttakt hos kolonierna på mellan 5 och 25 mm per år. De levande delarna av en koloni av ögonkorall är vanligen begränsade till maximalt 20 polypgenerationer [2] och utgör de yttersta ca 0,3 m av korallstrukturen. Med en årlig tillväxt av ca 5-25 mm [29, 31, 32] betyder detta att de levande delarna kan ha en ålder av ca 20-40 år [2,29, 31, 32]. Det är känt att tillväxten sker etappvis, vilket kan tyda på att den är påverkad av produktionen i mera ytnära skikt [2, 29, 30]. Den totala tillväxten av ett kallvattenskorallrev är betydligt mindre, pga. erosion, än tillväxten hos enskilda kolonier och troligen växer ett rev inte mer än 1,3-3 mm per år [50, 51].
Själva korallrevstrukturen är vanligen mycket gammal. Resultat från borrundersökningar utförda 2001 på Säckenrevet visade att kullarna, där revet är beläget, består av korallfragment blandat med lerpartiklar ner till ett djup av 2,8 m och 3000 år tillbaka i tiden. Då kullarna är ca 10 m höga har revet förmodligen funnits betydligt längre och det är troligt att det etablerades relativt snart efter senaste istiden [11]. På andra platser i Skandinavien, t.ex. västra Norge, har revstrukturer av ögonkorall daterats till drygt 8000 års ålder [33, 34].
Reproduktion
Reproduktionen hos flertalet arter av kallvattenskoraller är dåligt känd, men av de arter som har undersökts, inklusive ögonkorallen, är det stora flertalet skildkönade [52] i motsats till tropiska korallarter där de flesta är hermafroditer [10, 53]. Ögonkorall reproducerar sig både sexuellt och asexuellt genom fragmentering och kloning. Färska data indikerar att den har sin sexuella reproduktionsperiod på vintern i våra vatten, sannolikt i februari [10, J. Järnegren, pers. komm.]. Kolonierna behöver nå en viss storlek innan de börjar reproducera sig sexuellt. Följaktligen kan skador, sjukdomar eller kvävning av sediment (så att en del av polyperna dör] orsaka sterilitet under långa perioder [54]. Ögonkorallens larv är fortfarande okänd, men med största sannolikhet kan den vistas en längre tid i den fria vattenpelaren och transporteras långa sträckor med strömmar. Kolonier av ögonkorall har hittats på oljeplattformar i Nordsjön långt från kända korallrev [2, 43].
För arter av hornkoraller är ännu mindre känt om variationer över tid. Vi vet dock att vissa arter, såsom risgrynskorall (Primnoa resedaeformis) kan bli mycket gamla där >300 års ålder har uppmätts [12, 13].
Genetik
Reproduktion och spridning hos ögonkorall har studerats med genetiska metoder sedan början av 2000-talet. Man har funnit att rev av ögonkorall längs den europeiska kontinentalsluttningen från norra Norge till norra Marocko består av genetiskt distinkta populationer med ett mycket begränsat genflöde mellan de olika reven [55]. Detta gäller även för fjordpopulationerna i Koster-Hvalerområdet där resultat inom MARBIPP visar att fjordreven är genetiskt isolerade både från kända rev i öppet hav, men också från varandra. Den genetiska differentieringen ökar med geografiskt avstånd, vilket tyder på en relativt låg spridningsgrad hos larverna, trots de små avstånden, ca 30 km, mellan fjordreven.
Ungefär hälften av proven från olika kolonier från Koster-Hvalerområdet har visat sig vara kloner, dvs. härstamma från samma genetiska individ. Detta resultat visar att både sexuell och asexuell reproduktion förekommer i detta område. Högst andel kloner hittades på Säckenrevet, där 70 % av kolonierna var kloner, medan reven i norra delen av Hvalerområdet visade lägst antal kloner, ca 30 %. Säckenrevet visar tydliga skador från trålfisket i området och på både sidescansonar och videofilm har flera trålspår genom revet kunnat observeras. Trålskador i form av sönderdelade kolonier kan vara en viktig orsak till den höga andelen kloner på Säckenrevet. En annan möjlig mekanism, som är känd från tropiska korallrev, är att korallkolonier som är kraftigt störda satsar sina resurser på vegetativ tillväxt i stället för på sexuell reproduktion[6].
