• ankare
  • Kallvattenskoraller

    Lophelia pertusaLiten koloni av ögonkorall (Lophelia pertusa) omgiven av liljestjärnor (Hathrometra sarsii). Klor från den lilla trollhummern Munidopsis serricornis sticker ut från kolonin här och var. Foto: Tomas Lundälv

    Det finns flera arter av kallvattenskoraller i svenska vatten [1], men eftersom de har mycket specifika miljökrav är utbredningen begränsad och fortfarande ofullständigt känd. Kallvattenskoraller hittas vanligen i djupa vatten då de är beroende av en fullt marin miljö med en stabil hög salthalt, men också av låga vattentemperaturer året runt. Även en god strömsättning är viktig [2]. Att kallvattenskoraller förekommer i svenska vatten har varit känt sedan 1920/30-talen, då man hittade levande rev av ögonkorall (Lophelia pertusa) på tre lokaler i Kosterfjorden, och enstaka fynd av hornkoraller utanför svenska västkusten [3, 4].  Först under senaste decenniet har man tack vare tillgången till ny teknik (till exempel fjärrstyrda undervattensfarkoster, ROV: s) kunnat studera förekomsterna av koraller mera ingående på ett skonsamt sätt [5].

    1Lop

    Ögonkorallen (Lophelia pertusa) är vanligen vit men kan ha andra färger, som här gulorange. Foto: Tomas Lundälv.

    Av de arter som förekommer i Sverige är det endast en art av stenkoraller, den sk. ögonkorallen (Lophelia pertusa) som bildar egentliga rev. De andra arterna av koraller i Sverige är hornkoraller, t.ex. risgrynskorall (Primnoa resedaeformis) och sjöris (Paramuricea placomus ). Dessa bildar inte några egentliga rev men ger upphov till komplexa strukturer och därmed miljöer med hög biologisk mångfald.

    Ögonkorall (Lophelia pertusa) tillhör gruppen stenkoraller och bygger ett hårt skelett av kalciumkarbonat [29]. Den vanligaste färgen är vit men även orange, rosa och gula kolonier förekommer [33]. De enskilda polyperna är mellan 3 och 15 mm i diameter [39] med 32-36 genomskinliga tentakler [56]. På tentaklerna kan man se vita prickar som består av batterier av nässelceller, sk. nematocyster. Nässelcellerna används för att förlama och fånga byten, vanligen små planktoniska kräftdjur [34]. Kolonierna växer förgrenade i buskform och olika grenar kan växa samman, men även rör och skal av andra arter kan ”byggas” in i skelettet och på så sätt stärka strukturen [2]. Rev av ögonkorall kan bli mycket stora. Det största kända revet, Röstrevet sydväst om Lofoten i Norge, upptäcktes 2002 och är ca 40 km långt och 2-3 km brett och täcker en yta av ca 100 km2 [45].

    Lophelia, Mycale, Filograna

    En koloni av ögonkorall (Lophelia pertusa) tillsammans med en koloni i bakgrunden av det stora svampdjuret Mycale lingua samt i vänstra delen en koloni av havsborstmasken Filograna implexa. Foto: Tomas Lundälv.

    Risgrynskorallen  (Primnoa resedaeformis) tillhör gruppen hornkoraller som har ett relativt mjukt och böjligt skelett av hornämnet gorgonin samt ibland inbäddade skelettnålar av kalciumcarbonat [57]. Hornkoraller har få nässelceller och födan består av små partiklar av organiskt material. Kolonier av risgrynskorallen kan bli upp till en meter stora och ser ut som kraftigt förgrenade buskar. Namnet har risgrynskorallen fått av sina klockformade tättsittande polyper som ser ut som risgryn när de är hopdragna. Färgen är ljus eller mörk orange men blir brunsvart som död. Arten finns vanligen på 100-1000 m djup, men i Trondheimsfjorden har man funnit den på 32 m djup [58]. Den växer vanligen på klippväggar och ofta hittar man många kolonier inom ett litet område på en klippvägg [Jonsson & Lundälv pers obs].

    Primnoa

    Risgrynskorallen (Primnoa resedaeformis) växer ofta på lodräta klippväggar. Bilden är tagen i Bratten-området i Skagerrak utanför Bohuslän. Foto: Tomas Lundälv.

    Sjöris (Paramuricea placomus) är en annan hornkorall vars kolonier blir cirka en meter stora. Kolonierna är solfjäderformade med grenarna i ett plan och med en kort stam. Färgen är gul-orange men blir brunsvart som död. Polyperna är ca 3 mm stora och sitter mycket tätt. Arten trivs i områden med starka strömmar och kolonierna vrider sig vinkelrätt mot strömmen för att maximera näringsupptaget. Vanligen hittar man sjöris på 150-1600 m djup men i Trondheimsfjorden [58] har man hittat den på 18 m djup.

    ParamuriceaEn koloni av sjöriset (Paramuricea placomus) med räkor som kryper omkring på grenarna. Bilden är tagen i Bratten-området i Skagerrak utanför Bohuslän. Foto: Tomas Lundälv.

    Vit hornkorall (Swiftia pallida) påträffas på djup mellan 18-400 m i områden med relativt starka strömmar. Kolonierna bildar små glest förgrenade buskar på 20 cm och är vita till färgen [1]. Polyperna sitter glest.

    Röd hornkorall (Swiftia rosea) är mycket lik den vita hornkorallen men har rött skelett och vita polyper som sitter tätt. Man hittar den på samma djup och i samma miljö som den vita hornkorallen [1].

    Hornkorallen Anthothela grandiflora saknar svenskt namn och observerades för första gången i svenskt vatten år 2005. Kolonierna är rosa, saknar stam och växer på klippväggar [Lundälv pers obs].

    Anthotela

    På bergväggen växer en koloni av hornkorallen Anthothela grandifloris, som observerades för första gången i Sverige 2005.  Bilden är tagen på drygt 300 m djup i Bratten-området i Skagerrak utanför Bohuslän. Foto: Tomas Lundälv.

    Sök i MARBIPP