Himmerfjärden i Trosa skärgård har varit kraftigt påverkad av näringsrikt avloppsvatten. Sedan många år renas vattnet och mycket av fosforn och kvävet tas bort. År 1995 planterades blåstång in i Himmerfjärden. I försöket flyttades 200 tångplantor på sten från en närbelägen lokal utanför Himmerfjärden och placerades parvis med en han och en honplanta tillsammans på ca 1 m djup. Vid återbesöket ett år senare fanns plantor på tre av de fyra lokalerna och några hade lyckats med att föröka sig [4].
Ett återplanteringsförsök av blåstång gjordes i Mönsterås efter att kloratutsläppen från pappersmassaindustrin hade upphört, men sammansättningen av organismer i systemet hade förändrats i så hög grad att tången betades ner av havsgråsuggor på några veckor.
Inplantering av blåstång har gjorts i Gdansk bukten [60]. Området är fortfarande så kraftigt övergött att siktdjupet bara är någon decimeter. Tångplantorna överlevde ca 1 år, men tillgången på ljus begränsade tillväxten till några centimeter och till slut dog plantorna. Detta kan även delvis vara orsakat av sanderosion och påväxt av närsaltsgynnade grönalger. Däremot fanns det nästan inga betande snäckor, havsgråsuggor eller märlkräftor som annars är vanliga i tångruskor. En orsak till detta kan ha varit den rikliga mängden med fisk: både spigg och svartmunnad smörbult som lever av dessa smådjur var vanliga bland plantorna.
Eftersom blåstång, sågtång och smaltång alla uppvisar genetiska skillnader mellan populationer över ganska korta skalor så bör man vid restaurering använda plantor ifrån närbelägna lokaler. Detta för att minska risken för genetiska förändringar (se även under Planering).
