Det viktigaste vid planering och skötsel av ett marint kustområde är att se detta som ett undervattenslandskap. Detta undervattenslandskap innehåller ett stort antal olika habitat, som producerar en mängd varor och tjänster som är mer eller mindre uppenbara. Ingen skulle göra en planering av olika habitat på land utan ett bra underlag i form av kartor som presenterar var olika biotoper förekommer och hur dessa hittills har brukats, t.ex. odlats, bebyggts eller påverkats av dränering mm. På motsvarande sätt finns idag inget kustvattenområde som inte påverkats av mänskliga aktiviteter. Innan ett marint kustområde kan planeras och skötas på ett hållbart sätt kommer det att krävas kunskap om hur undervattenslandskapet ser ut, d.v.s. kartor över vilka biotoper som finns, både inom området, regionalt och nationellt. Vidare krävs en bedömning av hur värdefullt just det specifika området är ställt i relation till övriga områden och en avvägning mellan om området skall brukas för produktion av t.ex. kustfiske, friluftsliv och turism eller avsättas som marint naturreservat. Det gäller att göra bedömningen på landskapsnivå och inte på enskilda biotoper, som t.ex. tångsamhällen. De beskrivningar som följer gäller enbart för tångbiotoper med sin associerade flora och fauna och någon sammanvägd bedömning av skötsel och åtgärder mellan olika habitat i t.ex. en vik eller ett kustområde har inte gjorts här.
De största övergripande hoten mot tångsamhället i Egentliga Östersjön och i Bottenhavet är effekter av ökade närsalter/övergödning och utsötning som drabbar nordliga bestånd (smaltång) med låg genetisk variation.
De största hoten på lokal skala mot tångsamhället som livsmiljö är muddring, båttrafik, utsläpp av giftiga substanser (klorat, vissa tungmetaller, irgarol, olja) och ett för stort uttag av fisk (överfiske).
