Blåstångsamhället bidrar till den biologiska mångfalden i kustzonen genom att den bildar en för många fiskar viktig uppväxt- och födosöksplats, t.ex. för gädda och abborre. Kustområden med välutvecklade algsamhällen, inte bara tångbältet utan även djupare algsamhällen, utgör spännande dyklokaler och platser för snorkling och bad. Genom sitt rika fiskliv är de populära områden för sportfiskare. De är därför viktiga undervattensmiljöer för friluftsliv och turistnäring.
Traditionellt har tång som spolats iland och ansamlats i tångvallar använts som jordförbättringsmedel, särskilt på sandiga
och näringsfattiga jordar. I södra Östersjön
skördades både blåstång (Fucus vesiculosus) och kräkel (Furcellaria lumbricalis) för framställning
av agar (konsistensgivare i bland annat livsmedelsframställning). Detta skedde i bl.a. Polen fram till mitten av 1900-talet, innan Gdanskbukten blev så förorenad
att bestånden minskade och till slut försvann helt [11]. Blåstång och sågtång skördas på vissa platser på västkusten
och används till tångbad i spa-anläggningar. Knöltång skördas i stora mängder i bl.a. Norge och Kanada och används
bl.a. som konsistensgivare, djurfoder och hälsokostpreparat [12]. På grund av att tidvattnet är så litet på västkusten är
de arealer som täcks av knöltång små och därför inte kommersiellt intressanta. Undersökningar av knöltång i
Sverige visar också att en eventuell skörd i Sverige skulle kunna leda till lokal utrotning av arten [2, 3].
Utmed Ölands sydvästra kust försvann eller minskade blåstången kraftigt mellan 1980 - 1990. Istället växer det nu mycket rödalger på den grunda kalkplatån. Under sensommar och höst lossnar rödalgerna och driver iland på de sandiga grunda stränderna. Dessa rödalgsmattor ruttnar och löses upp och omvandlar de tidigare rena sandiga stränderna till lösa bottnar med mycket organiskt material [13]. Denna förändring leder till förstörda badmöjligheter och till stora kostnader för restaurering och en minskad turism [14].
