Blåmusslan är Östersjöns vanligaste art och står här för 70 % av biomassan i kustzonen [1]. Den har därmed kapacitet att påverka hela Östersjöns struktur och funktion. Även på Västkusten är blåmusslan viktig både för den biologiska mångfalden och för ekologin i kustzonen.
Blåmusslan är viktig föda för många arter. Ejder och alfågel är t. ex helt beroende av musslor som föda. Musslor är också viktig föda för sjöstjärnor, de varierar kraftigt i antal beroende på hur mycket musslor som finns. Fiskarter som t.ex. tånglake, skrubbskädda, rödspotta och diverse dykänder har musslor som föda, men äter även annat. I Östersjön finns överskott av mat för musselätare och dessa kan inte påverka mängden musslor, utom i vissa fall. Alfågel som övervintrar i stora flockar äter enorma mängder musslor på utsjöbankarna i Östersjön och kan lokalt ha stor effekt på musselbeståndet.
Foto: Pia Pettersson
Blåmusslor ökar den biologiska mångfalden genom att tillhandahålla substrat för t.ex. alger och gömsle för smådjur [4]. Det finns ett direkt samband mellan hur stor musselklumpen är och hur många arter som kan leva där. Redan förekomst av enstaka blåmusslor på en annars kal sand- eller mjukbotten ökar antalet arter både i Östersjön och på Västkusten genom att skalen tillför substrat för alger och fastsittande djur, och strukturen i övrigt ökar komplexiteten och ger gömställen. Musslornas filtrering ökar ljustillgången för algerna och musslornas närsaltgenerering ökar tillväxten av dessa. Smådjur som havsborstmaskar och nematoder gynnas av den näringsrika avföringen. Både artdiversitet och biomassa av arter ökar vid närvaro av musslor. Dominerande djur på musselbottnar är snäckor, kräftdjur och havsborstmaskar. När större alger som t ex blåstång är närvarande ökar artantalet ännu mer. Detta beror på att algerna liksom musslorna skapar en egen livsmiljö för andra arter att leva i [4].
