Sjögräs utgör den strukturella grunden för mycket artrika och produktiva ekosystem. I jämförelse med makroalgsamhällen och planktonsamhällen är primärproduktionen av sjögräs och alger i sjögräsängar tre till åtta gånger högre. Sekundärproduktionen (produktionen av djur) är också mycket hög; ca 50 % högre än på vegetationsfria grunda bottnar på västkusten [1, 2]. Sjögräsängar förändrar också den fysiska miljön där de växer och har därför stor ekologisk betydelse i kustzonen i flera olika avseenden:
1. Primärproduktion av sjögräs
Sjögräs har en mycket hög primärproduktion. I svenska vatten är det endast en liten del av sjögräset som äts upp direkt. Det mesta av dess produktion omsätts i näringsväven efter nedbrytning som döda växtdelar (detritus). Mycket av detta organiska material exporteras från sjögräsängar och utgör en viktig kolkälla också för närliggande ekosystem. Ålgräs betas till en mindre del direkt och utgör då en viktig födokälla för svanar och gäss, exempelvis för migrerande prutgäss i tidvattensområden där ålgräset exponeras vid lågvatten. Havsgråsuggor (Idotea spp.) och större märlkräftor (Gammarus spp.) betar också färskt ålgräs i brist på små påväxtalger.
2. Substrat för påväxtalger och fastsittande djur
Sjögräsblad utgör ett underlag för påväxtalger (både mikroskopiska kiselalger och snabbväxande makroalger) samt fastsittande djur och växer. Produktionen av påväxtalger kan i många fall vara högre än sjögräsets. Dessa fintrådiga alger utgör i sin tur föda för ett stort antal små ryggradslösa djur som lever bland sjögräsbladen, vilket möjliggör en mycket hög sekundärproduktion och artrikedom i sjögräsekosystemen.
Ålgräsäng i Gullmarsfjorden med påväxande sjöpungar,
havsanemoner, mossdjur, klättrande sjöstjärnor
och
spindelkrabbor. Foto: Per Moksnes
3. Skyddande struktur och födokälla
Sjögräsbladen och påväxtalger utgör en komplex tredimensionell struktur som skyddar mindre fiskar och kräftdjur, framför allt från rovdjur. Ålgräsängar utgör därför en viktig uppväxtmiljö för många arter, bland annat för torsk, vitling, strandkrabbor och tångräkor. Den höga sekundärproduktionen i ett ålgräsekosystem gör också att många vuxna fiskar använder ålgräsängar för att söka föda, exempelvis torsk, ål, havsöring, olika läppfiskar, smörbultsfiskar, kantnålsfiskar, simpor, tånglake, m.fl.
Larvstadie av strandkrabba på ålgrsäblad. Foto: Per Moksnes
4. Dämpning av ström och vågenergi
Sjögräsens blad dämpar energin i vågor och strömmar vilket minskar resuspension och erosion av bottensediment och ökar sedimentationen av partiklar ur vattnet. Ålgräsängar fungerar därför som ett filter som minskar grumligheten i vattnet och ökar bottenfällning av fiskars och ryggradslösa bottendjurs frisimmande larver.
5. Stabilisering av sedimentet
Sjögräsens rotsystem bildar mattor under sedimentytan som binder sedimentet och minskar erosionen. Den kombinerade effekten av sjögräsens bladmassa och jordstam gör att organiskt material ackumulerar i sedimentet, vilket medger hög produktion av bottendjur [3].
6. Syreproduktion
Sjögräs frisätter syre i fotosyntesen som förbättrar vattenkvaliteten för djuren i sjögräsängen och i närliggande områden.
7. Hög artrikedom och funktionell diversitet
Friska sjögräsängar har hög artrikedom både i fråga om makroalger och om djur. Oftast är antalet växter och djur flera gånger högre än i närliggande icke vegetationsklädda bottnar [3]. Vid en noggrann inventering av två ålgräsängar vid Norges sydkust hittade man totalt 72 arter av påväxtalger, samt 105 rörliga och 20 fastsittande djurarter på och bland bladen [56] . Man tror att förekomsten av flera arter inom varje funktionell grupp ökar motståndkraften mot naturliga och antropogena störningar i sjögräsekosystemet och i närliggande miljöer. I kustområden där hårdbotten saknas kan sjögräsängar utgöra den enda tillgängliga biotopen för organismer som kräver fast substrat eller strukturellt skydd för sin överlevnad. I dessa områden är sjögräsängen mycket viktig för den lokala artrikedomen. Dessutom finns ett antal arter som nästan uteslutande bara finns i ålgräs, t.ex. kantnålsfisken tångsnälla (Synganthus typhle) och havsanemonen Sargatiogeton viduatus.
Ålgräsäng. Foto: Per Moksnes
